Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att nu inte alls tala om Öfre Grindas som
var ett riktigt skattehemman på tre
åttondedels mantal.
„Lyktan“ brukade Björkman själf kalla
sin stuga, för han kunde hålla utkik åt
tre håll utan att röra sig från sin vanliga
plats på skräddarbordet vid östra
lång-väggsfönstret.
Först och främst hade han utsikt öfver
svinavallen, som låg där fullströdd med
underliga stenar, några voro höga som
hus, andra små och aflånga och på dem
redo barnen gränsle; stenarna hade namn
alldeles som de riktiga hästarna i stallet,
och ibland fingo de både hö och hackelse
och vatten.
Egentligen var vallen allmänning, men
det fanns inte en i hela byn som skulle
haft mod i bröstet att föra dit sina kräk
sedan Kuggas en gång i tiden utsett
backen till betesplats för sina får. En sådan
karl var Kuggas. Och närhelst Björkman
under den gröna årstiden tittade ut ge-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
