Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om uppdagade Nordströmskan ett ansikte
med ögon i stor sorg. Sigrid hade
ensam blifvit kvar i stugan.
— Nu kommer de! skrek plötsligt
skomakarns pojke, han satt på den högsta
stenen helt nära Björkmans boda.
De kommo i bredd öfver mangården,
befallningsman och mästarn.
Björkman hade järnen på sig, det
klirrade så hemskt när han gick, att syflickan
från Englandssidan igen fick ondt under
sina stackars platta bröst och gick bakom
en sten för att riktigt få gråta. Ett stycke
efter mästarn kom lärpojken, han
stormtjöt och gnuggade sina ögon med snoriga
fingrar. Den glada gesällen kom också
ut och satte sig på bron vid boden. Han
såg ut som en straffad själf, och han
hälsade icke på någon af dem där utanför
gärdsgården.
Det var för resten ingen som brydde
sig om att ge särskildt akt på honom nu,
allas ögon hängde vid Björkman. Så tyd-
9 — Regnbågen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
