Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mycket om de svåra tilländalupna
dagarna, som ingen annan människa fått höra
ett ord om hur de än ansatt honom med
frågor. Hon erfor också hans beslut att
lämna Räfsbacka, hon förstod och gillade
det strax.
— Jag följer dig dit bort, hvart det så
blir, sade hon. Och hon tilläde sen helt
stilla: Jag har tänkt så mycket på det här
sen jag blef fri från Emil, och jag tror
att det skulle gå lättare för oss om jag
blef med barn. Då kan ingen hindra oss
mer.
— Nej, svarade Björkman, nej, inte på
det sättet, det ska nog gå ändå. Det är
fegt att tvinga på det viset. När jag vet
att du vill så går det.
Sedan blef inte mycket mera taladt.
Han höll hennes hand, han visste att det
var för alltid; hvad var där mer att säga?
Han hjälpte henne att få rätt på
kräken som hunnit långa vägar och spridt
sig i skogen. Vid midnattstiden kommo
de fram till ängarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
