Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NOTES D UN CURIEUX.
1 författarens barndomshent fanns något, som kallades lappkorgen, och
i hvilken husets härskarinna förvarade rester af tyg till sina egna eller
barnens kläder, bitar af möbelöfverdrag, bandstumpar o. d. MDet kunde
alltid vara bra att ha“.
När lappkorgens innehåll någon gång tömdes ut, och under sökandet
efter en viss tygbit kommenterades, lämnade det ett ofta ganska afsevärdt
stoff till krönikan om familjens kläiter och bohag i nyare och äldre tid, ett
stoff\ som till och med kunde intressera någon händelsevis närvarande
främmande tante eller farbror. Och lappkorgen betraktades därför af oss barn
icke utan en viss vördnad.
När den, som skrifver dessa rader, “blef storu och fick en egen
verksamhet, kom bland mycket annat från barnaåren också del gamla
lappkorgs-minnet fram. Det fick nu form af en prydlig låda, som någon obekant
1600-tals-snickare försedi med sirligt utförda hopplister och en samtida
smed med vackert och hederligt utfördt smide, och i lådan nedlades snart
den ena lappen efter den andra. Men, som ägarens uppgift ej var att laga
kläder, utan att vårda konstsaker, ersattes tygbitarna af papperslappar med
skrifna anteckningar — brokiga och af växlande art som sina förebilder
i den gamla lappkorgen — “de kunde alttid vara bra att ha“.
Då det ju vore möjligt, att äfven min lapplådas innehåll kunde
intressera någon främmande, har jag beslutat alt låta Slöjdföreningens tidskrift
plocka ur densamma — i hopp att någon af de gamla lapparna skall
komma till nytta. Men i alla lapplådors natur ligger, att deras innehåll
är brokigt. Del sammanhållande är samlarens smak och lådans vägg.
Sat sapienti!
I.
OM SJUKA GLAS.
Den noggranna skötsel och vård, som numera kommer konstsaker af alla slag
till godo, har uppdagat, att många bland museernas skatter lida af sjukliga förändringar,
hvilka ej sällan äro af så farlig art, att föremålens tillvaro genom dem kan anses
allvarsamt hotad. Vid flere af utlandets större museer (så exempelvis museerna i Berlin)
och här hemma vid Nordiska museet, har man därför inrättat anstalter särskildt afsedda
för studier och behandling af museiföremålens sjukdomar. De redan vunna resultaten
utgöra en viktig länk i våra dagars museitekniska vetande.
På glasens område har en bland auktoriteterna inom denna gren af konstslöjden,
chefen för konstindustrimuseet i Reichenberg, G. Pazaurek, på uppdrag af den
internationella museiföreningen anställt undersökningar rörande glassjukdomar och i en uppsats
benämd “Kranke Gläser“ redogjort för sina forskningar i detta hänseende.*
Då innehållet af nämda undersökning säkerligen har intresse äfven för denna
tidskrifts läsare, har undertecknad velat påpeka några af de viktigaste praktiska resultaten,
till hvilka författaren kommit, hänvisande för den vetenskapliga bevisföringen till
originaluppsatsen, som är både lärorik och underhållande.
* Uppsatsen finnes tryckt i Mittheilungen des Nordböhmischen Gewerbemuseums Jahrg: XXI; n:o 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
