Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40
S\*EXSKA SLÖJDFöRENftfGEXS TIDSKRIFT t9o$.
dess spegel, af pilastrarnas postament oeh
kapital, af frisens konsoler och dess panncauer, af
dörrarnas lås och espagnoletter m. m. Teckningen
är elegant och nitid och ger en förträfflig
föreställning om denna charmanta interiör, ramen för det
af kärlek till vetenskap och konst förfinade lif,
hvilket Lovisa Ulrika såsom ung drottning förde
på detta sitt älsklingsslott. En större bild efter
fotografi af rummet i dess nuvarande skick
fullbordar skildringens illustrativa del, som här
naturligtvis är hufvudsak. Den kortfattade texten
innehåller några misstag, som knappast varit
nödvändiga. Så påbördar förf. Ang. Hahr att i sin
bok »De kongl. Svenska Lustslotten» ha uppgifvit
Hårleman såsom upphofsman till bibliotekets
inredning, hvarvid han skulle biträdts af C. J.
Cron-stedt. Herr Samzelius synes emellertid själf tveka
om påståendets riktighet, i det han förklarar
inredningen mycket påminna honom om Adelcrantz
(hvars tämligen kända namn han förändrat till
Adlercrantz).
Drottningholmsbiblioteket utgör ju, som bekant,
ett af Jean Erik Rehns mest betydande och mest
omtalade inredningsarbeten och är synnerligen
karakteristiskt för denne måttfulle och smakfulle
konstnärs behandling af sin tids dekorativa stil.
Rehn nämnes också mycket riktigt af Hahr såsom
detta rums dekoratör, och det här gjorda misstaget
beror möjligen på någon sammanblandning:
Hårleman var ju såsom arkitekt anlitad af Lovisa
Ulrika för själfva planerandet och uppförandet af
hennes till- och påbygnader vid Drottningholm
och biträddes därvid af sedermera öfverintendenten
C. J. Cronstedt.
I detta sammanhang kan nämnas, att
Nationalmuseum äger ett par laverade handteckningar efter
Rehns originalskisser till just detta rums
inredning, utförda af Sven Jakob Cronstedt, en
öfver-intendentens son, hvilken dog ung, redan 1774.
En jämförelse mellan dessa skisser och rummets
nuvarande utseende visar, att de icke i alla
detaljer följdes, ehuru de i det hela och äfven i
de flesta enskildheter igenkännas och äga
fullkomligt denna säregna stilkarakter, som kommit
såväl författaren i Teknisk tidskrift som hans
sagesman Hahr att anse rummet som »ett af de
tidigaste profven i Sverige på de i roccocon
inbrytande LouisXVL tendenserna». Detta är
emellertid ett kapitel, som fordrar annat och större
utrymme att ingå på än denna korta notis.
Angående Lovisa Ulrikas byggnadsarbeten på
Drottningholm, hänvisas i öfrigt till D :r Fritz
Arnheims intressanta artikel rörande detta ämne
i Sv. Slöjdföreningens meddelanden 1904 del I.
Man finner också där bekräftelse på, att det ej
var af ständerna (såsom af herr Samzelius
upp-gifves) utan af kung Fredrik själf, den unga
kronprinsessan fick slottet i gåfva: »Kungen har just
skänkt mig Drottningholm; det är en öfvermåttan
värdefull present och ett charmant ställe», skrif-
ver hon den 31 augusti 1744 till sin bror Fredrik
den store.
£ Q p
KONSTMARKNADEN.
I H. Bukowskis konsthandel ägde den sedvanliga
julauktionen rum under den 8—9 sistlidne dec.
Den tryckta katologen (n:o 161 i serien) upptog
öfver 600 föremål, däraf cirka 100 nummer taflor
i olja och akvarell samt omkring 60 gravyrer.
Inom de öfriga afdelningarna: möbler och
konst-mobilier, silfver, keramik, glas och kristaller, guld
m. m., tenn och koppar, vapen och diverse, funnos
endast få saker af större intresse. Köplusten och
villigheten att för dessa medelmåttiga och delvis
rentaf obetydliga saker betala fullkomliga
första-klass-priser var icke desto mindre stor. Sverige
och speciellt Stockholm är utan tvifvel en af de
bästa afsättningsorterna för andra klassens
»antikviteter», hvilka här genast få rang af »fina» saker,
under det att de på den utländska
konstmarknaden kunna köpas för mindre än halfva priset
och i hur stort antal som hälst. Faran för den
svenska konstmarknaden att på grund häraf
öfver-öfversvämmas af moderna förfalskningar ligger
i öppen dag, och att dessa omständigheter icke
kunna vara till fromma för det inhemska moderna
konsthandtverket torde vara otvifvelaktigt. Ett af
de svåraste hindren för dess uppblomstring ligger
i den alltför utbredda, osunda vurmen för »gamla
saker», dessa må nu vara vackra eller fula. Det
är på tiden, att vi äfven på detta område börja
gå tillmötes och söka förstå, hvad som rör sig i
vår egen tid. Därmed är dock naturligtvis
betydelsen af både offentliga och enskilda
kulturhistoriska samlingar ingalunda underskattad; men de
skola verka lifgifvande och icke ödeläggande på
vår egen verksamhet.
De värdefullaste föremålen vid Bukowskis
julauktion voro några som inlämnats till försäljning
så sent att de icke kunnat komma in i katalogen
Bland dessa må nämnas en ståtlig barockkrona
med väldiga glaskläppar, som såldes för 2,600 kr.
— (kan i Paris köpas för 1,500 francs) —, ett stort
parti synnerligen väl bibehållet gyllenläder från
1600-talets slut, härstammande från ett herresäte
i Upland, och inköpt af Nordiska museet för 1,610
kr., samt fyra praktfullt skulpterade och förgyllda
rococo-fåtöljer, hvilka gingo till 740 kr. — Bland
keramiken äro Rörstrands och särskildt
Marie-bergs tillverkningar alltjämt mycket begärliga och
de mera ovanliga pjeserna springa upp till höga
pris; en vas med lock från Marieberg gick till
408 kr. och några tallrikar från Rörstrand, 1750—
60-talen med svenska namn betalades med öfver
40 kr. pr styck.
Upk.
RÖRSTRANDSKAKELUGNAR.
I samfundet Sankt Eriks under slutet af 1904
utgifna Årsbok förekommer en af arkivarien d:r
Th. Westrin meddelad öfversättning i utdrag af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
