Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
F. R. MARTINS JAPANSKA SAMLING.
13
kakémono, hvilken man särskildt tror skall slå an på gasten, och samtalet brukar då
ofta röra sig om taflans artistiska förtjänster eller om blommornas skönhet. Man får ej
glömma, att betraktandet af en vacker sak skänker japanerna ett nöje af mycket
intensivare art än vårt ytliga tittande. Rummet ser rent, men efter västerländska begrepp
tomt ut. Ytlig prakt afskyr japanen enligt Inazo Nitcnes utsago med religiös fasa. Han
sträfvar, påstår den japanske författaren af “Japans själu, efter smakens yttersta förfining.
1 stora, lackerade askar gömmer man böcker, tobak, skrifsaker och dylikt. Ofta inpackas
konstverken i sidenstycken, valda efter föremålets färg, för att ge en flyktig men intensiv
skönhetssensation vid uppackandet.
1 en sådan omgifning måste man tänka sig de japanska konstverken. De kunna
utföras så bra, emedan de älskas, vördas och behandlas med omsorg. Japanen plågas
af det fula.
Man kan tänka sig en japans förvåning vid åsynen af våra vykort.
En sådan råhet i utförandet är otänkbar i hans land, där “surimonos** — japanska
gratulationskort — äro delikata konstverk. Martins samling innehåller ett hundratal dylika,
utförda i färgträsnitt.
Särskildt väl representerad i samlingen är Japans störste målare Hokusai (1760—
1849), som bar hedersnamnet Gvvakiojin = den af målarkonsten besatte. Han var i sin
ungdom samtida med den äfven i samlingen förekommande Utamaro, som på 1790-talet
målade det dåtida Japans skönaste hetärer. Man har sagt, att parisaren älskar tre saker
högre än allt annat: blommor, kvinnor och målningar; med ännu större skäl kan detta
sägas om japanen, hvars blomkult är lidelsefull, hvars hetärväsende i skönhetsvärde endast
kan jämföras med Greklands under antiken och hvars konstentusiasm skulle väl berättiga
hela folket att antaga hedersnamnet Gvvakiojin.
Hokusai — uttalas Hoksai — lefde mycket
länge, hans målaröga gladde sig åt allt och hans
flitiga pensel har haft en produktionsförmåga öfver
det mänskliga måttet. Samlingen innehåller hela
träsnittsserien Mangwa, skisser öfver allt möjligt,
och äfven hans ännu berömdare träsnittsserie af
utsikter öfver berget Fuji. Det kägelformade
berget visas i snö, i regn, framskymtande mellan
vajande bambuskogar, genom spindelväf, kort
sagdt på alla tänkbara sätt. Liksom det sköna
örikets vårdtecken glänser den snöhvita toppen,
ett ämne för otaliga folksagor, älskadt af Hokusai
mer än allt annat, linieren, än rodnande för
solstrålarna, mystisk och färgrik som den japanska
konsten själf.
Slutet af 1700-talet och början af 1800-talet
var en af Japans konstnärliga glansperioder.
Skall en sådan kunna återkomma? Skall det
europeiska inflytandet, som kommit landets flotta och krigarutbildning till godo, som
framkallat japanska bakteriologer, kunna så omsmältas, att det ej förtär landets egenart?
Därpå är nu omöjligt att svara. Så mycket kan blott sägas, att världen, sedan Japans
konst och konstindustri genom shogunatets störtande år 1868 blifvit bekanta för Europa,
fått se en civilisation af underbar höghet och förfining. Man har fått ett nytt hopp, en
ny tro på de oändliga, olikartade krafter som finnas i människan. Vårt förklarliga men
löjliga europeiska högmod har fått en knäck, och därmed är mycket vunnet för vår in
re utveckling.
Fig. 18. Kakifrukt och gräshoppa. Träsnitt af Hokusai.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
