Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“VÅRDINGE FUGA“.
Detta häftes frontispis är en afbildning af det konstverk, som å Föreningen
Handarbetets vänners senaste utställning tilldrog sig en så berättigadt stor uppmärksamhet
både såsom ett ovanligt karakteristiskt utslag af modern, svensk textilkomposition i
allmänhet och såsom det senaste profvet på sin komponists sällsynt originela konstnärskap.
Vår textilkonst räkna vi med rätta såsom en verklig nationalstolthet; inom ingen
gren af konstslöjden ha vi hunnit tillnärmelsevis så långt, och den höga ståndpunkt, vi
där intaga, hade vi hunnit långt innan det kvinnliga handarbetets reformering i
konstnärlig riktning ens var påbörjad i andra länder.
Men en dylik ställning medför också ett visst ansvar. Det gäller, huruvida den
skall kunna bibehållas, äfven sedan förutsättningarna härför blifvit helt andra, äfven
sedan täflan blifvit allmän.
Med den storartade förnyelse, som öfver allt sedan endast några år gjort sig gällande
inom den tillämpade dekorativa konstens alla områden och hvars resultat vi redan nu se
i allmän stil-revolution, har den kvinnliga konstslöjden, broderiet och konstväfnaden
ingalunda stått tillbaka.
Hos oss har textil-konsten under en trettioårig utveckling från den absoluta
smaklöshetens tillstånd genomgått snart sagdt alla historiska stilar och inom hvar och en af
dessa ha producerats mångfaldiga utmärkta, alltid stilfulla, ofta i högsta grad konstnärliga
arbeten. En förträfflig mönsterkomposition, en utsökt smak, en fin färgsammanställning
har kännetecknat vår textila konstslöjd; men kompositionen har alltid rört sig inom
gränserna för den historiska stil, som varit på modet.
Men den moderna konstens första lag är frigörelse från all historisk slentrian; den
förutsätter den konstnärliga individualitetens fullständiga obundenhet och erkänner ingen
annan stil än den personliga.
Att komponera ett mönster betyder icke som Jorr att på ett mer eller mindre
smakfullt sätt sammanställa ett antal af de kända och bestämda motiven ur “stilarnes“ stora
fatabur; det innebär att med egna ögon välja i naturens oändligt mycket större förråder
och att med egen fantasi förvandla naturmotiven till konstformer. Uppgiften är oändligt
mycket svårare, den förutsätter absolut en stor och originel begåfning; också har aldrig i
samma grad som i våra dagar de enskilde skapande konstnärernas namn användts
såsom beteckning för den nya riktningens olika arter. Man talar om van de Veides,
Voy-seys, Mac’Intosh’s. Olbrichs, Hofmans, Pankoks, Dysselhofs, Hortis, Bugattis,
Bindes-bölls stil för att endast nämna ett fåtal af de främsta namnen från olika länder. Vi äga
ett eller annat svenskt namn, som väl kan ställas vid sidan af dessa och inom det textila
området särskildt ett, som utan jämförelse hör till dem.
Carin Wästberg (Widebeck och Wästberg) har nu i ej så få år ägnat sitt
konstnärliga arbete åt Handarbetets vänners tjänst, och hvar och en som erinrar sig
föreningens utställningar under denna tid skall också minnas, huru en friskare fläkt af
originalitet låg öfver hela utställningen, då något arbete med denna firmas namn där
exponerades. Hennes kompositioner ha alltid hafc den egenskapen att fästa sig i ens
minne och stanna där, då hundrade andras form- och färgsammansättningar länge sedan
sammanblandats och bleknat bort.
Ännu då de historiska stilarne härskade i vår textila mönsterkomposition — det
var ju ej så länge sedan — utmärktes Carin Wästbergs komposition för en viss, djerf
originalitet; hon trifdes tydligen ej inom de utstakade stilgränserna och gick redan då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
