Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öfverallt, visserligen hör han inte till de fortfärdiga och reser inte långt: tre dar tar det
enligt Andersen for en äkta snigel att krypa uppför ett kardborrsblad. Snigeln och
snigelns omgifning — en skuggig och undangömd vrå i löfskogen, där fukten dryper
från alarna och i stora droppar långsamt glider ned för de jättelika rumexbladen på den
svarta marken, där vattenliljorna skjuta upp sina svärdformade blad, och där midt i
dunklet solstrålarna på några ställen lyckats tränga ner och belysa de vissnade bladen
med sin sommarklara glans, som bjärt afsticker mot den öfriga halfskymningen — lika
bjärt som stolsitsarnas orange mot den gråa eken.
Stolen med sin sammansatta linjeharmoni är den vackraste pjäsen i möbeln och
torde öfverhufvud få anses som något af det allra vackraste, modern möbelarkitektur
åstadkommit. Ryggstödet, hvars ytterlinjer som saftiga stjälkar skjuta upp i en trög och
kraftig böjning, afslutad af en snigelsnäcka, är liksom sammanvuxet af stora kraftiga
blad, som också böja sig fram omkring sitsen i en mjuk omfattning. Strax nedanför
sitsen förenas benen ånyo af en tvärslå, ytterligare
förstärkt af ett järnbeslag, hvars stora nitar likna tunga
vattendroppar, som långsamt sila sig fram mellan
trädgrenarna en regnig sommardag. Samma motiv
återkommer på soffan och behärskar helt och hållet
brickbordet. Benen — som för öfrigt tillhöra möbelns
vackraste partier — äro bildade af en tjock stjälk eller ett
saftigt, pilformadt blad, hvarur foten framväxer i form
af en snigelsnäcka, vid första anblicken närmast erinrande
om en knubbig djurtass. Här och där brytes den gråa
eken af en inläggning: en snigel af pärlemor, som med
huset på ryggen och utsträckta hom långsamt sträfvar
framåt, ett stort, vissnadt löf, insatt midt i soffans
ryggstöd. Stolryggens stora yta sammanhålles och lifvas af
en rågad vinbägare, som på ett lustigt sätt upprepas och
betonar stolens viktigaste linjer. Det finnes här intet
hårdt och abstrakt, allt växer fram, mjukt, fullt af rörelse,
och med något af de vilda blommornas fasta och lefvande
skönhet.
Det må strax anmärkas, att allt detta naturligtvis
är åskådarens egna funderingar, som väl ingalunda ledt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
