- Project Runeberg -  Svenska slöjdföreningens tidskrift. Organ för konstindustri, handtverk och hemslöjd / 1905 /
30

(1905-1931)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

30

SVENSKA SLÖJDFÖRENINGENS TIDSKRIFT IW5.

inverka förminskande å afsättningen för de förstnämnda. Man skyndade då att här
anskaffa stipendier för utbildande af verkmästare, och inrättade en smidesskola för
ernående af större skicklighet i smideskonsten, byggande på de traditionella förkunskaper,
som funnos. Denna skola utbildar årligen 10—20 arbetare, hvilka äfven kunna erhålla
stipendier till uppsättande af verkstad. Nu hafva omkring 480 familjer sin utkomst
härpå och tillverkningen uppgår till l(2 million kronen årligen.

I Budapest i Handelsmuseet fann jag mycken karakteristisk hemslöjd, en hel del
utomordentligt vackra, på groft gulgråaktigt hamptyg med hvitt sydda arbeten, tekniken
påminande om Reticella och Hardanger, korta ylleförkläden i fyra längs efter gående
veckade opphemtabårder, rödlakansväfnader påminnande dels om våra dels om de norska
i färgerna, lerkärl i olika, vackra färgställningar, kornblått och starkt grönt ingår mycket
i orneringen, piskor med 3 meter långa snärtar, konstrikt ornerade i kulört läder, skaften
med metallinläggning eller läderflätning, platta runda flaskor i fölskinn med läderband,
eller i porslin handmålade, kurbitsar med utsirade ornament i brunt, skinnkuddar rikt i
svart broderade å fram- och baksida, långa hvita vadmalsrockar, tätt broderade öfver
det hela i emaljgrönt, gredelint och rödt, mössor, ridieuler etc. af svamp. Dockorna i
nationaltyper var ett mycket intressant kapitel. De göras af ståltrådsstommar med en
platt träbit till mellankropp, hufvud, fotter och händer af trä; klädedräkt, ansiktsuttryck
och rörelse äro ypperligt framställda. Af papiermaché- leksaker fans en hel del.
Tillverkningen sker sålunda: Hvar och en har sin sysselsättning. Den ena kaflar ut
massan, en annan trycker ned den i formar, en annan skär till benen, om det t. cx.
skall bli en häst, och en sista limmar ihop halfvorna och sätter dit man och svans af
bomull. En hel del af allmogen gjorda möbler voro äfven utställda. Typen är den
tyska med variationer, i oblandade grundfärger och färgrika ornament gjorde de ej något
behagligt intryck; härifrån skilde sig likväl en möbel, där grundfärgen var terra — brun
med fält i svart, å dessa voro ornament i allmogestil sirade, med fina begränsade bårder.
Prisen å alla dessa saker voro ytterst billiga. Talrika främlingar hitkomma och göra
sina beställningar.

Genom Handelsministeriet underhålles en skola för väfnad och sömnad, som står
under öfverinseende af en professor vid Kunstgewerbeskolan. Sedan 1902 är anslaget
16,000 kronen under 5 år, efter hvilken tid skolan måste utan bidrag kunna existera.
Professorn anordnar och öfversänder mönster och gifver beställningar. Till att börja med
hade här gjorts försök att färga med växtfärger, men svårigheten för folket att få samma
färger till ett bestämdt mönster, gjorde detta om intet; alazerinfärger användes nu i
stället. I skolan hålles en mycket sträng ordning, med uppstigning kl. 5 om morgnarna
och alla husliga sysslors skötande af eleverna själfva. Allt erhålles gratis, till och med
material. Till att börja med gjordes här försök att ej betala deras arbete, men man
fann snart, att intresset hölls vid lif betydligt bättre, om betalning gafs. Efter kursens
slut gifves en sybåge till dem, som sy, samt väfstolar på så sätt, att om under 5 år
väfstolen flitigt användes, tillhör den sedan den arbetsamma. Kurserna räcka 4—5
månader. För att få se arbeten från skolan fick jag anvisning på en tapetserarefirma,
där väfnader från densamma visades. På samma gång framtogs äfven skånska
rödlakans-väfvar, dessa ställa sig emellertid för dyra här. Den teknik, som användes i den ungerska
rödlakansväfven är betydligt enklare än vår, och äfvenså är garnet sämre. I arbetslön
betalas 2 kronor pr kvadratmetern, säljes för 10 kr.

I Pozsony (Pressburg) lär en förening, med kungligt beskydd och af ungerska
regeringen understödd, hafva en försäljning för kvinnoarbete från omgifvande trakter.
På sex olika platser gifves undervisning i sömnad och spetsarbete, dit bondkvinnor på
sina lediga stunder kunna komma. De ungerska nationaldräkternas praktfulla broderier
ligga till grund för de utförda arbetena. Komitédamer öfvervaka tillverkningen.
Inkomststaten för 1903 hade just inkommit samma dag jag besökte Handelskammaren,
och belöpte sig till 86,707 kronen. 490 personer hafva sysselsatts.

Genom Handelskammaren arbetas för export. Ett par gånger om året utsändes
från Ungerska Handelssällskapet personer till de land, dit export är för tull möjlig såsom
till Schweiz, Tyskland, Holland, Belgien och England. Kolossala lårar färdiga att
af-sändas stod i deras lagerrum, där mig visades en mångfald af vackra ungerska arbeten:
sydda och väfda, korgarbeten, ler, svamp, etc. Förvaltare för komitat förskottera material,
lämna väfstolar på förut nämnda vilkor (här är tiden satt till 3 år), handhafva utförandet
af de olika arbetena. Deras inkomst är ungefär 15% varan. Regeringen medgifver
halfva frakter. Eör år 1903 utgjordes inkomsten af 124,988 kronen 17 heller.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Sep 11 15:27:06 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ssf/1905/0117.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free