Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT FAJANSMÖNSTER.
15
och främst alla de olika kärl som tillhörde bordsservisen. Då det var båda fabrikernas
ärelystnad att kunna förse hela riket med dess behof i den vägen, så måste de naturligtvis
icke blott söka att drifva tillverkningen i stor skala, utan äfven hålla ett så vidt möjligt
rikt urval af olika mönster och modeller.
Att dessa servis-mönster hade sina särskilda namn är högst antagligt och framgår
också af en upphandlingsräkning för Kungl. hofvet af år 1766, enligt hvilken Direktören
Johan E. Ehrenreich levererat för 2,660 daler kopparmynt diverse “servisporslin“, hvaribland
nämnes Saxisk modell, Fransk, Engelsk, Pompadour modell. Då allt detta är “blåhvitt
emaljeradt“, och fabriken äfven och i öfvervägande grad tillverkade polykromt gods, så
funnos tydligen redan vid denna tid, 7 år efter fabrikens grundläggning, rätt många
“ Mariebergsmönster “.
Hvad Rörstrand beträffar, har jag icke lyckats påträffa något i denna sak lika upplysande
dokument som det ofvan citerade. Det är emellertid all sannolikhet för, att äfven här
olika modeller och mönster hade sina särskilda namn. Alla de till våra dagar
kvarvarande rester af Rörstrandsserviser ådagalägga, att mönstrens mångfald var högst
betydande. Jag erinrar endast om de mest bekanta: den franska lambrequinen, den
döda fogeln under kinesiska parasollen, nordstjernan (i variationer), blomsterkorgen,
klöfver-bladen, den smala dentellen och “last but not least“, det mönster hvarmed vi här skola
sysselsätta oss, rococobordyren.
Detta mönster beskrifves i G. H. Stråles katalog öfver Rörstrandssamlingen på
följande sätt: “kring brädden (af fat eller tallrik) ett rococoornament, i midten en
blomhylsa.M
Redan formen af tallrikar eller fat till denna servis är i ögonen fallande, ja i själfva
verket för densamma fullkomligt säregen. Den “vågiga kant“, som är så karaktäristisk
för rococons fat- och tallriksformer, består vanligen i fem eller i sex, rätt grunda uddar,
af klammerliknande kontur. Vår servis har däremot endast tre eurytmiskt återkommande,
i brutna våglinier svängda uddar, bildande en kontur, i hvilken den runda hufvudformen
nästan upphäfves af tresidigheten och som i sin nyckfulla elegans är af en högst typisk
rococoeffekt. Följande alla svängningarna af denna kontur går en målad bordyr i form
af en bandstaf, som på tre eurytmiskt återkommande punkter upplöser sig i ett
snäck-formadt bladmotiv och på tre andra, dem emellan liggande, utgår i två, hvarandra korsande
bladstjälkar. Kring bräddens inre rand går en smal uddbård och i fatens hålkäl en rad af
långsträckta inåt riktade roccaillemotiv. Fatens midt siras i vanliga fall af ett rätt kuriöst
formadt växtmotiv, i hvilket ett söndersprunget granatäpple, af Stråle och efter honom af
andra kalladt blomhylsa, synes utgöra en hufvudbeståndsdel.
Hela denna komposition — vanligtvis utförd i blå, stundom i violett camaieu —
med sin säkra och eleganta hållning visar alldeles tydligt, att den till upphofsman ej kan
ha haft någon vanlig “porslinsritare“ utan måste varit utförd af en konstnär.
Hvilken var då den ornamentist, som i midten af 1700-talet kunde för
mönsterteckning vara anlitad af Rörstrands “porslinsfabrik“? Svaret ges redan af detta mönster
sjelf, och andra omständigheter, som jag här skall referera, bestyrka det. Konstnären
var Jean Erik Rehn, den bekante arkitekten-dekoratören.
Den synnerligen stora betydelse, Rehns verksamhet haft för snart sagdt alla
arter af vår dekorativa konst och konstindustri under senare delen af 1700-talet, har
länge varit alltför mycket underskattad, kanske snarast därför, att, då resultaten af
denna verksamhet just till följd af dess omfattning, framträdt spridda, enstaka och ofta
anonyma, deras härstamning snart fallit i glömska.
I våra dagar har Rehns betydelse åter börjat rehabiliteras särskildt genom Ch.
Eichhoms intresserade forskningar. Dessa rader vilja framdraga en hittills icke
uppmärksammad sida af Rehns konstnärliga verksamhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
