- Project Runeberg -  Svenska slöjdföreningens tidskrift. Organ för konstindustri, handtverk och hemslöjd / 1906 /
20

(1905-1931)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

20

SVENSKA SLÖJDFÖRENINGENS TIDSKRIFT 1906.

(fig. 10). Det är denna signatur som ger oss klaven till mönstrets förekomst vid den pommerska
fabriken. Visserligen låter det tänka sig, att, då Ehrenreich efter att ha lämnat sin
skapelse Mariebergsfabriken och öfvertagit ledningen af Stralsundstillverkningen, han helt
enkelt utan vidare lagt sig till med det omtyckta mönstret. Men, då Stralsundsfabriken
under Ehrenreichs tid nästan uteslutande använde Mariebergsmönster, och då Marieberg
veterligen aldrig kopierat det Rehnska mönstret, är det på en något mindre direkt väg
man kan spåra ifrågavarande förbrytelse mot den konstnärliga eganderätten, som det i
våra dagar skulle kallas.

Signaturen H—m har ansetts tillhöra porslinsritaren Carl Ludvig Hartman, hvilken
enligt Stråle var anstäld vid Marieberg 1762. En eljes rätt obestyrkt uppgift, att han
dessförinnan skulle arbetat vid Rörstrand torde genom signaturen på omtalade
Stral-sundsfat vinna i trovärdighet, då man ju kan tänka sig, att Hartman från sin
Rörstrands-tid medfört det Rehnska mönstret, och, sedan han jämte ännu några andra skickliga
arbetare åtföljt Ehrenreich till Stralsund, först där kommit att använda detsamma.
Hartman var son af medaljören och stämpelmästaren i Stockholm Engel Hartman och säges

Fig. 11. Tallrik, modern.

enl. Svenska Ättartal “ha farit utomlands samt afhörts senast 1769“, just samma år
således, då Stralsundsfatet med det Rehnska mönstret är dateradt.

För att bringa vårt fajansmönsters historia till dess slut, återstår att vidröra ännu
ett skede af densamma.

Det skulle tvekas som om Rörstrands nuvarande porslinsfabrik i de gamla
servismönstren hade egt en skatt, som den med största fördel kunnat begagna vare sig för direkt
kopiering eller såsom motiv för mönsterkomposition. Detta har också verkligen några
få gånger skett och ett af dessa fall är just, då det Rehnska mönstret tagits till modell.
Enligt hvad jag erfarit, har det varit på enskild beställning, och skulden för det sätt,
hvarpå mönstret behandlats, kommer således ej på fabriken utan på beställaren, som
“arrangerat*4 det. (Fig. 11.)

Den smidiga, eleganta rococobordyren sträcker sig icke längre kring fatens originellt
vågiga kontur; det ena af dess två motiv endast har användts och kommer förstoradt
och förgrofvadt fem gånger kring den ordinära uddkanten; den lilla “blomhylsan“ i
midten har förstorats, så att den täcker nästan hela botten och verkar genom sin orediga
teckning som ett salatshufvud; en rå, svartblå färg har ersatt den gamla fina “camaieu bleu“,
och härtill kominer, att mönstret är tryckt, ej handmåladt som å de gamla serviserna,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Sep 11 15:27:17 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ssf/1906/0028.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free