Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 13. Från Beni Ha ssans graf.
FRÅN TEKNISKA SKOLAN.
NÅGRA GLASKOMPOSITIONER OCH STUDIER.
Ofvanstående bild, lånad från Beni Hassans graf, visar med tydlighet, att redan
de gamla egypterna kände det ännu i vår tid använda förfaringssättet, att med den s. k.
“glasblåsarpipan" (ett långt metallrör med trämunstycke), i förening med formning for
hand, framställa glasformer af hvarjehanda slag.
Plinius berättar följande legend om glasets upptäckt: Ett fartyg lastadt med nitrum
(soda), hade under en storm drifvits till Syriens kust. Besättningen, som ämnade
tillreda sin måltid i land, letade förgäfves på sandstranden efter några stenar till eldstadens
anordnande, och hämtade till sist ombord några större sodastycken, för att därmed stödja
kokkärlet. Sedan kokningen försiggått, fann man till allmän förvåning bland askan
några kristallklara klumpar — och glasets kemiska framställningssätt var funnet.
Vare härmed huru som helst, så blef upptäckten af glaset af den största betydelse.
Vid tanken på optikens linsar och speglar, våra otaliga kärl och husgeråd af glas, och
ej minst våra fönsterrutor, gör man ovillkorligen den reflexionen: “Huru annorlunda
skulle ej lifvet i mångt och mycket gestaltat sig, om vi måst umbära materialet glas?
Antikens massiv- och öfverfångsglas vittna redan om stor konstskicklighet och
formsäkerhet, men först på 1500-talet når glaskonsten höjden af utveckling. Ön Murano
nära Venedig blef hufvudorten för denna konstgren, och de tekniska metoderna och
recepten bevarades här så strängt mot konkurrenterna, att man t. o. m. sände lönmördare
efter de glasarbetare, som sökte lämna platsen, för att å annat håll sprida glaskonstens
hemligheter.
Bruket af fönsterglas betraktades länge som en lika sällsynt som dyrbar lyx, och
ännu så sent som år 1573, låter en hertig af Northumberland, lycklig ägare af några
fönsterrutor, vid sina resor borttaga och väl förvara desamma, för att spara dem mot
väder och vind.
Senare kommer från Böhmen, där Rudolf II infört italienska konstnärer, en ny
glaskonst, nämligen det slipade glaset, som i våra dagar, trots sin större godstjocklek och
därmed sammanhängande klumpighet, genom sin lustre och facettslipning nästan lyckats
undantränga de ursprungliga blåsta glasformerna, som verka med vida enklare, men också
ädlare medel. Gjutna och pressade glas hota att i glasindustrien spela samma ödesdigra
roll, som gjutjärnet inom smideskonsten; spåren af konsthandtverkarens rent personliga
kunnighet och händighet försvinner för ett maskinmässigt utförande.
Utan att helt instämma med framlidne museiprofessom Pietro Krohn i Köpenhamn,
som ansåg hvarje facettslipning af vanligt glas absolut förkastlig såsom varande en från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
