Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM TRÄDGÅRDAR.
5
för blommor eller träd, de där som vänner mottaga och hälsa en Flores och Blanzeffor
vid ett sorlande springvatten. Medeltidens trädgård har icke en ställning af
ceremonimästare eller medlare mellan naturen och dess behärskare, tvärt om, den har i samma
grad som borgen valt sig en i största mån skyddad plats i det äfventyrsfyllda landskapet
och gör gemensam sak med den, med eller mot terrängens vilja, ser det ut, men säkert
försvarande sin klippa i den omgifvande näjden. Att en gammal borg med dess bevuxna
utanverk nu syns så intim vän med näjdens lunder, det är för att den blifvit så ofarlig
att nalkas. Och naturen kastar sig öfver den med en hämnande omfamning.
Medeltidens lustgård, om ock som undantag stor, synes ha varit uppdelad i
geometriska delar med olika namn och ändamål. De representera vissa stämningar, som tidens
människor älskade att njuta odelade. Först blomsterängen och gräsmattan, allt mer
ordnade och prydda, slutligen för kulturen uppdelade med sten- eller grusgångar i rutor,
mer och mer fin och sammetsartad, först matta till stenbänken under den krenelerade
muren, som bildade ett litet fyrkantigt rum, bänken med torf eller blomster på (fig. 3),
lika ofta bord som bänk, sedan mer och mer parterr, beundrad från den öfvervuxna
spaliergången, eller bersån följde muren på insidan som den grekiska “xystos44 och
“peripatos44. (Se fig. 5 och 6.) — Så ha vi ängen med de fruktbärande träden,
apelgården, vanligen belägen söder om blomängen, de träd i hvars kronor byggde fåglar, som
förde bud från vänner på vallfart och korståg. — Så ha vi örtagården med kryddoft,
must och läkedom och framför allt rosengården, än belägen i blomsterängens midt,
innesluten af en spalierad häck, än “under en lind44, än “under sju lindar44 etc., denna
rosengård, som i Germanien, liksom Frankrike i blomsterängen, kom att beteckna himmelens
frid. (jfr: du sven i rosengård. (Fig. 7 och försättsplanschen.)
Det berättas om Kriemhildes rosengård i Worms en äkta rosengårdssägen. På en
ö i Rhen, 1 mil lång, 1/2 mil bred låg Kriemhildes, den sköna kungadotterns, rosengård.
I dess midt var en lind, den största under himmelen, ty dess krona kunde ge skydd och
hägn åt 500:de nobla damer. Där kunde de drömma i fred och inandas hyllningen af
ett hängifvet folk af rosor. Och ingen mur stängde drömmarna, det underbaraste stängsel
starkt och svagt som jungfruligheten, omgaf riket, en silkestråd var dess borg, men dess
port bevakades af 12 hjältar, så starka, att den som lyckats besegra en af dem i
tvekamp erhöll en kyss af Kriemhilde själf och en krans af rosor på sitt hufvud.
Rosengården kan vara medeltidens, ehuru rosor öfverflyttats i den kristna kulten
från den romerska. Det är som hade persers och arabers dåtida rosenpoesi förts öfver
hafven till trubadurernas länder. Visst är att vid tiden för korstågen började den förr
landtligt enkla, kryddoftande ängen lysas upp af nya
rosor, tulpan, fritillaria, hyacint, iris, löfkoja,
gyllen-lock, akleja, bellis m. fl. (Se fig. 7 samt f. ö. en
fransk bönbok (N:o 5) från 1500 å Kgl. Bibi., hvarur
denna fig. är lånad), lilja, ruta, rosmarin, viol,
smalloron, jordgubbe och ringblomma funnos där redan),
samt deras odlande att framkalla ängens delning i
rutor och “knutar44. Jasmin, lagerkörs och svrén
följde som deras ledsvenner och renässansparterrens
flora och plan var färdig. (Fig. 6.)
Fontänen är helt naturligt en upplifvare af
medeltidsträdgårdens slutna ensamhet.. Liksom hos
grekerna sattes den oftast i apelgården eller lunden,
hvars hvalf bundo dess svaga musik, som gåfvo
fåglarna skydd, när de kommo att dricka och bada, mot
hvilkas dunkel vattnets strålar glänste som pärlband
Fig. 7. »Le rommant de la rose*. Kgl. Bibi
Sthlm. Torde ej få tjäna som bevis för
jättelika rosors förekomst under
medeltiden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
