Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bild 1. Dekorativ fris i blått odf hvilt.
TEXTILANSTALTEN LICIUM OCH DESS
VERKSAMHET.
AF
GUSTAF UPMARK.
\rår tid tyckes, egendomligt nog, arta sig till att blifva en ny glansperiod för den
kyrkliga konsten i alla dess former. En mängd nya kyrkor uppföras — ensamt i
Stockholm hafva under de senaste åren invigts icke mindre än sex nya kyrkor — och
rundt om i landet råder en liflig verksamhet. Man både bygger nya och restaurerar de
gamla templen. Som drifvande krafter för denna rörelse skönja vi dels ett på vissa håll
mycket lifligt och varmt rent religiöst-kyrkligt intresse, dels ett mera
kulturhistoriskt-konstärligt. Man söker så mycket som möjligt bibehålla och ånyo bringa till heders de
anordningar och föremål, hvarmed gångna tider prydt kyrkorna, och där sådana äldre
föremål gått förlorade eller aldrig funnits, där låter man göra nytt. I hvad mån den
förstnämnda verksamheten, restaurerandet och återställandet, kan anses nyttig och välgörande,
därom skall jag här icke yttra mig: ur kulturhistorisk synpunkt, ur synpunkten af att
dokumenten till äldre tiders kulturhistoria måste så vidt möjligt bevaras oförvanskade,
har denna verksamhet onekligen sina högst betänkliga sidor.
Mera obetingadt glädjande är däremot den andra sidan, nämligen den nyskapande
verksamheten inom den kyrkliga konstens område. Den innebär icke blott tacksamma
uppgifter för våra arkitekter, utan den ger äfven de rikaste arbetstillfällen åt vår moderna
konstslöjd genom den mängd af inredningsföremål af alla slag, som behöfvas för kyrkorna:
altaren, orglar, predikstolar och bänkar; ljuskronor, lampetter och kandelabrar; dopfuntar,
dopskålar och kommunionkärl samt sist men icke minst paramenten, de till kyrkoskruden
hörande textilföremålen.
Den kyrkliga textilkonsten har i så måtto en tacksammare uppgift och rikare
arbetstillfällen än konstslöjdens öfriga arter, som de från äldre tider stammande föremålen af
detta slag ofta nog äro så pass illa farna att de måste ersättas af helt nya. Någon
restaurering af de gamla nötta antependierna och mässhakame inlåter man sig dess
bättre i allmänhet icke på.
De inom den svenska statskyrkan traditionellt använda paramenten tillhöra dels
kyrkoskruden, dels den prästerliga dräkten; till den förra gruppen höra i främsta rummet
antependiet, den stora vanligen rikt broderade duk, som täcker (hänger framför) altarets
åt kyrkan vända sida; vidare bokdynan, den hvita altarduken, altarringsduken,
dopfunts-täcket, kalkklädet och predikstolens bokdyna. Den prästerliga dräktens viktigaste plagg
är mässhaken. För alla dessa slag af föremål har traditionen utbildat vissa lagar
angående form, färger, dekorativ utstyrsel och användning, på hvilka det skulle föra mig
l
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
