Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24
SVENSKA SLÖJDFÖRENINGENS TIDSKRIFT 190C>.
Wrangel finner det likväl lämpligare att hänföra den förra till 1620- eller 30-talet
eller den tid, då huset ägdes af riksrådet B. Ribbing än till 1650, då ägaren var en
viss Johan Eberhard Schantz, hvars initialer förekomma i inskriftstaflan.
Nu kan bevisligen Peter Hanssens hus ej föras längre tillbaka än till 1659, då han
fick fastebref på den af brända tomten. Portalens årtal 1661 får väl därför anses beteckna
tiden för dess tillkomst. Man kan nu visserligen finna stilen litet ålderdomlig, men
faktum är, att på 1660-talet, ja äfven senare, den äldre stilen långt ifrån var lagd åsido
äfven sedan en nyare stilströmning framträdt. Talrika bevis härpå finnas. * Konsekvensen
häraf blir emellertid då, att äfven den s. k. Ribbingska portalen bör anses härröra från
det år, som är angifvet å dess uppsatstafla, nämligen 1650.
Af ett annat ovanligt rent arkitektoniskt skaplynne är portalen på det Cruusiska
huset vid Svartmangatan. Den torde härstamma från 1650-talet. Riksskattmästaren
Jesper Mattsson Cruus hade byggt sitt hus redan på 1620-talet. Det ärfdes af sondottern
Anna Maria Cruus, som varit gift med fältmarskalken grefve Karl Maurits Lewenhaupt,
och det är deras vapensköldar, vi finna anbragta ofvan porten. Framför pelarna äro
här ställda ett par romerskt-doriska kolonner på postament. Ofvan en kraftigt
för-kroppad gesims ses de nyssnämnda vapensköldarne mellan ett par gafvelstycken, på
hvilka lejon hvila. Öfver vapnen ses som afslutning en kula och snirklar på en
särskild gesims. Fig. 28.
Denna kraftfullt gestaltade portal saknar ingalunda motstycken i hufvudstaden.
Man behöfver blott fästa uppmärksamheten på portalen åt Fredsgatan på ArfFurstens
palats. Kompositionens grunddrag äro alldeles desamma. Den förnämsta skillnaden
är, att ett fönster är inklämdt i gafveln och därofvan vapensköldarne anbragta. Äfven
det senare palatsets gårdsportal kunde anföras. En likartad karaktär äger portalen å
Tidö slott. Vår för tidigt bortgångne svenske konstkännare Gustaf Upmark har en gång
på goda grunder föreslagit, att mästaren till samtliga dessa portaler bör anses vara
Henrik Blume. Wrangel har i en uppsats om ArfFurstens palats, som ju delvis är det
gamla Torstensonska palatset (en uppsats i andra samlingen af »Stockholmiana»),
framställt den hypotesen, att de båda portalerna å nämnda hus härröra från en viss
Christian Wundty * Lennart Torstensons stenhuggare». Häremot må endast anmärkas,
att Blume varit en i stor utsträckning anlitad bildhuggare, som måste anses som
skaparen af en genom decennier lefvande verkstadstradition. För utförandet af sina
kompositioner måste denne vidare anlitat flere stenhuggare, och när både de
Torstensonska portalerna och den Cruuska ha uppstått så pass tidigt (1640- och 50-talen), finnes
intet hinder i vägen att betrakta Henrik Blume som deras upphofsman, han må nu i
detalj ha uthuggit och mejslat dem eller icke.
Äfven Tyska Kyrkans östra postal hör enligt min mening till denna konstnär samt
till hans egenhändiga verk. Den är också mycket tidigare. Dess årtal är 1643. Tanken
med de romerskt-doriska pilastrarna på sina postament, det till en gesims inkappade
förkopprade bjälklaget återfinna vi här, men det hufvudsakliga är dock här den rikt
skulpturala utsmyckningen. De affekterade, rörliga gestalterna äro barn af barocken,
men stå i sin affektation ej gotiken fjärmare än renässansen. Fig. 29.
Vi nå slutligen det hus, som af Wrangel benämnes Bezelii hus (Västerlånggatan
N:o 67). Namnet är gifvet efter husets ägare i slutet af 1600-talet Kristoffer Bezelius,
tyska församlingens pastor primarius, men det kunde ju lika gärna benämnas Hornska
huset efter fältmarskalken Henrik Horn, som på detsamma erhöll stadens fastebref 1665.
Portalen åt Vesterlånggatan är en annan andas barn än dem vi förut gjort bekantskap
med. Vi lägga märke till dess äkta arkitektoniska hållning, samt att hela kompositionen
är hämtadt från ett annat stilområde. Det är den italienska barockens stil, som här
uppenbarar sig, denna af Nikodemus Tessin d. ä. i vårt land införda smakriktning,
som under 1600-talets senare hälft vardt den härskande i hela Europas arkitektur, vare
sig direkt införd från Italien eller, som merendels skedde, öfver Frankrike. Portalen
återger det romerska triumfbågspartiet, men de båda pilastrarna nå ej här, som t. ex.
i en annan Tessinsk portal, den å Wrangelska husen (Svea hofrätts hus) på
Riddar-holmen; öfver bågöppningen, bärande en dorisk fris, utan ha afkortats och endast som
krön fått en dorisk triglyf hvardera. I bågen har insatts en rätvinklig dörröppning och
i bågfältet därofvan ha öfver höfvan kraftigt återgifvits ett par ymnighetshorn med
framvällande saftiga frukter, som tyckas hota att i hvarje ögonblick falla ned. Fig. 30.
På 1660-talet arbetar t. ex. ännu stenhuggaren Henrik Blume spislar för Vängarns slott.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
