Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40
SVENSKA SLÖJDFÖRENINGENS TIDSKRIFT 1907.
nes i grön underklädnad och röd mantel. Dräkternas veckfall är markeradt med tjockt
otvinnadt silke, som aftonas med klufvet silke af samma sort. Håret på Maria och
Johannes är svagt gulaktigt med fina mörka linier.
När nu detta broderi blifvit afslutadt har man klippt underlärftet efier figurernas
form och placerat alltsammans på en sidenbotten, som i sin tur sitter på ett stadigt lärfts
foder för att kunna bära det hela. Den yttre konturen å figurerna är fastsydd vid
sidenbotten medels täta fållstygn, hvilka döljas genom en kraftigt sydd linie af svart yllegam,
åtföljd af en guldsnodd.
Broderiet är mycket bleknadt och en stor del af de färger och sömnadssätt jag
skildrat, kunna icke upptäckas annat än vid en mycket nära granskning. Hvad man
emel-ertid snart märker, är ått bottentyget är vändt. Först trodde jag att man af estetiska
skäl valt sidenets matta yta i stället för dess glansiga atlasbotten, men efterhand märkt
jag att undersidan också bar tydliga spår af broderi, och att man vändt sidenet då de
blifvit urblekt. Genom denna vändning har emellertid en viss skefhet uppstått i de af
sprättade figurerna, särskildt har kristusfigurens ena arm blifvit missriktad. I sin
ursprungliga färg var sidenbotten djupt violett, såsom den ännu är på alla de ställen, där
ornamenten täckt densamma. Under en mellanperiod har botten varit blå, nu är den alldeles
grå. Alldenstund den redan 1598 säges vara blå, förmodar jag att den redan då var vänd.
Jag kan icke tro, att detta föremål från början varit en brudpäll. Möjligen har man
i stadskyrkan vid något tillfälle under 1500-talets förra hälft behöft en brudpäll och
funnit detta broderi brukbart därtill och sedan har den fått bibehålla sitt namn. Fyra illa
påsydda öglor i broderiet visa, att det verkligen brukats hängande som päll. År 1691
uthyrdes uPällenu i Vadstena stads kyrka för 16 daler kmt och några år därefter uthyr
man den “Stora pallen44 och den “Lilla pällen44 (Utgifts- och inkomstböckerna), men redan
år 1642 berättar ett inventarium, att det fanns ett antependium af grön och röd atlas
(se bilag. 3), som brukades till brudpäll och 1695 har man ännu en päll af grön och
röd sammet med blommor på. Man kunde således bruka päll utan att därmed mena
detta broderi med korsfästelsescen, som så föga passar för ändamålet. Jag måste
emellertid bekänna, att jag i flere inventarier från 16 och 1700-talen funnit samma uttryck, som
här brukats: “brudpäll med krucifix;44 ehuru dessa senare pällar sannolikt sett annorlunda
ut. Mycket ofta kallar man en vanlig korsform för krucifix.
Om nu detta broderi icke varit brudpäll, hvad skulle det då hafva varit? Jo, ett
graftäcke! Genom beskrifningen af S:ta Katerinas translatio veta vi att man i
Vadstena klosterkyrka brukade graftäcken, måhända är ordet “Stenkläder44, som förekommer
i 1595 års inventarium också en benämning för dylika. Huru ett graftäcke kunde se ut
känna vi genom det täcke, som i Sko kloster kyrka legat på biskop Holmgers grafsten
och som nu tillhör Statens historiska Mhseum.
Den som emellertid sett här afbildade broderi och granskat drottning Filippas graf
sten i Vadstena kyrka kan icke gärna underlåta att reflektera öfver den egendomliga
likhet, som finnes mellan den korsfästes bild å detta broderi och den bild, som pryder
graf-stenen. Filippas grafsten innehåller, utom ett krucificx hennes namn, vapen m. m. samt
dödsåret 1430. Grafstenen är hållen i 1400-talets stil och har af mången ansetts vara
en medeltidssten och dock är det Johan d. 111, som låtit göra den. Messenius berättar i
“Scondia lllustrata44, att kung Johan, sedan han i Riddarholmskyrkan m. m. låtit göra
flere grafvårdar, äfven bevisade denna välvilja åt drottning Filippa och drottning Katerina,
Karl d. VIII, Kiuidsons gemål, i Vadstena kyrka. Dessa båda stenar äro till storlek och
inskriftstyp hvarandra alldeles lika Men drottning Katerinas har icke vapen och icke
krucifix.
Om det nu icke är en ren tillfällighet att krucifixet å broderiet och å Filippas graf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
