Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54
SVENSKA SLÖJDFÖRENINGENS TIDSKRIFT 1907.
bladet ett brott, sannolikt ett märke efter en fot. Med sin venstra hand, som ännu sitter
kvar strax ofvan konungens venstra öga, har han omfattat ormen; af den högra handen
synes spår på nedre delen af konungens nacke. Arbetet är utfördt i en blekt gulröd
lera, ganska spröd och jämförelsevis lätt, hvilket är betecknande för denna art af
Ulf-sundamassan. De allegoriska figurerna äro, liksom genien, försvunna.
Se vi nu på denna bild med konstkritiska blickar, så förefaller det som vi skulle
ha sett den förut, i större format. Bysten visar sig nämligen då ej vara ett original af
Linning; ehuru han uppgaf sitt verk vara en “originalkomposition", utan han har för sin
uppgift användt Sergels marmorbyst af konungen af år 18051), ehuru ej ett ord nämnes
därom i den akademiska utställningskatalogen, liksom det tyckes undgått Silfverstolpe i
hans ofvan anförda kritik af arbetet. Och dock har Linning i hvarje liten detalj, till och
med i nitarna på konungens harnesk, följt mästarens bild. Emellertid har han lyckats
mindre väl i återgifvandet af själfva porträttet. Konungens ansikte lider nämligen af en
viss snedhet, som kanske får tillskrifvas bränningen. Vida bättre än denna bild är den af
konung Karl XIII (fig. 2, sid 45). Den är utförd i svart lera, är synnerligen väl modellerad och af
Fig. 10 och 11. Oriddkanna och sockerskll i svart lera, sign. C. A. L., & den förra ristadt i massan. Tlllh. Nationalmuseum.
stor likhet med originalet. Tvifvelsutan har konstnären här studerat E. G. Göthes byst
af den gamle konungen — den som numera finnes i marmor i Gustaf III.s paviljong på
Haga, men om någon direkt kopiering kan man icke med fog tala.
I denna Ulfsunda-lera var det som Linning utförde sina typiska arbeten. För
desamma använde han ingen glasyr. Orneringen är alltid i relief, lagd på det oglaserade
godset. Visserligen träffar man någon gång ett och annat föremål i hvitglaserad lera
prydd med enklare bladornament i camaieu bleu, signerade med Linnings initialer och
Ulfsunda, men dessa arbeten äro hvarken typiska för honom eller för
Ulfsunda-tillverkningen utan endast ett begagnande af förebilder från Rörstrand eller Marieberg.
Gustaf IV Adolfsbysten var utförd i den ljusa Ulfsunda-leran. Då den utställdes år
1808, kunna vi tryggt sätta dess till verkningstid åtminstone till år 1807, d. v. s. till
Linnings elevtid i akademien, hvilket visar, att han redan då hade förbindelser med
Ulfsunda-fabriken. Men det är först under de följande båda årtiondena, som hans egentliga
verksamhet där infaller. Tyvärr kan jag ej uppgifva några närmare årtal hvarken när han
började eller slutade som ledare; men såväl signaturerna på en del pjäser som uppgiften
i de förut anförda handlingarna förlägga hans verksamhet där till de nämnda decennierna. *)
*) Sergels original i Nationalmuseum, inventariet n:r 369.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
