Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58
SVENSKA SLÖJDFÖRENINGENS TIDSKRIFT 1907.
i staden. Så inleverera på 1820-talet en fru Chievitz, en fru Fröman, en fru Reisman,
en mamsell Zimmerman och en herr Svanbom penningar för sålda varor. Af de
arkivalier, som jag sett rörande fabriken, framgår icke tillverkningens storlek. I 1821 års
inventarium å befunna persedlar vid Ulfsunda sätesgård heter det tyvärr till slut:
“Fabriken blef ej denna gång inventerad, såsom under dåvarande arrendatorns vårdu, och i
1820 års inventarium stå visserligen följande poster upptagna: brändt gods, obrändt
gods, oglaserade kakelugnar och glaserade kakelugnar, men några siffror finnas icke.
År 1822 uppgår försäljningsprovisionen å hvad som sålts i staden till 1,729 rdr rgs och
år 1823 till 2,084*. Af detta kom säkerligen en mycket ringa del på de egentliga
konst-slöjdföremålen. Huru länge nu denna tillverkning fortgick, känner jag, som sagdt, ej. I
alla händelser stannade Linning ej många år därefter vid fabriken.
I Helsingfors tidningar d. 14 aug. 1830 heter det under rubriken: Konstnärer i
Finland, följande: “Tvänne till börden svenska konstnärer uppehålla sig för närvarande i
Helsingfors." Den ena var statybildhuggaren och agréén Christian Arvid Linning. I ett
följande nummer** meddelas, att Linning nyss fullbordat en byst föreställande
kommerserådet U(schakofl)***, hvilket arbete får vitsordet att i det hela vara väl lyckad
och af mycken karaktär. "I hvarje drag ser man den spekulerande köpmannen, den
kalkylerande affärsmannen. Bysten visar herr Linnings kännedom om
fysiognomi-ken och ådagalägger, att han ej oförtjänt innehar en hedersplats i de fria konsternas
akademi — —. Skägget är förträffligt, men det begär att idealisera och försköna, som
genom antikens flitiga studerande så i ritning som modellering råder hos den bildade
statybildhuggaren, har förorsakat, att håret ej har den strängt ryska karaktären".
“Min önskan är“, slutar insändaren, “att hr L. måtte bli på sådant sätt employerad
hos oss, att han ej nödgas öfvergifva staden, förrän det nya lutherska templet och
universitetshuset blifva fullbyggda, i händelse några ornamenter komma att anbringas".
Af detta vill det synas, som om. Linning ämnat återgå till den högre konsten och
slå sig ned i Finland. Möjligt är, att han stannade där. Emellertid fick han icke de
nämnda uppdragen, som öfverlätos åt infödda konstnärer. Rörande hans verksamhet efter
denna tid känner jag ingenting. Christian Arvid Linning dog först år 1843.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
