Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74
SVENSKA SLÖJDFÖRENINGENS TIDSKRIFT 1907.
Och all denna konst, denna skönhet och prakt är uppnådd endast och allenast
genom själfva massan sådan den format sig under glasblåsarens rör.
Ingen målning, ingen förgyllning! Ingen diamantmejsel, ingen grafstickel har rört
vid glasmassan sedan den lämnade smältugnen och vasen stelnade i sin form.
Med oförlikneligt herravälde öfver eldens nycker är stoffets sammansättning och
behandling på förhand beräknadt. En trollkarls hemlighetsfulla förbund med den döda
materian har i dessa vaser framkallat skönhet, lif och själ.
* *
*
När man länge har frossat i en Tiffany-utställning och sett sig mätt på
glasmålningar, hvilka äro såsom drömmar och magnolior om gyllne frukter, när man länge har
stirrat in i vasernas fladdrande färglågor och låtit blicken dröja vid lampornas bleka
opal-kupor, så förstår man denna konsts sammanhang med naturen! Man går därifrån med
erinringar om de naturens under som inspirerat den.
I böljande serpentindans glider genom fantasien minnet om tropikens yppiga
blomster, om påfågelsstjärtar och kolibribröst, om perlor och konkylier och härliga stenar,
som man i barndomen såg i mineralkabinettet — kristall, rosenkvarts, malakit —
påminnelser från alla naturens tre riken...
Och från det fjärde — om kvinnors kroppar och deras dans... Loi Fuller!
TVÅ GAMLA DÖRRÖFVERSTYCKEN.
AFTECKNADE OCH BESKRIFNA
AF
O. L.
Den som med vaket konstintresse genomvandrar vår hufvudstad, isynnerhet dess
äldre delar och ännu oförstörda ytterkanter, finner någon gång en eller annan tilltalande,
gammal arkitektonisk detalj, som midt bland kåkar och stenkolosser vittnar om forna
tiders smak och konstskicklighet. Någon synnerlig stor rikedom på omamentala detaljer
har väl knappast någonsin förefunnits. Hvad stenarkitekturen beträffar, är det tydligen
den omständigheten att materialet — naturlig och bildbar sten — måst tagas från aflägsna
trakter som inverkat hämmande. Det lilla som är kvar hotas alltjämt med förintelse.
Frågar man efter orsaken härtill, så är den i bästa fall brist på förståelse och
liknöjdhet, där icke rå hänsynslöshet och vinningslystnad varit driffjädern. — Härom vore
mycket mera att säga; klagomålen mot bristande pietet för våra byggnadsminnen kunna
ej för ofta upprepas.
Under medeltiden och långt in i nyare tid voro de svenska städerna och äfven
huf-vudstaden bebyggda med trähus, ofta på enkelt landtmannavis täckta med torftak. Först
på Gustaf Vasas tid började stenhus uppföras i Stockholm och detta på konungens
uttryckliga befallning. Det är mycket troligt att medeltidens träbyggnader varit utsmyckade
med skulpturverk. Det lätt arbetade materialet äfvensom den ganska stora skicklighet,
som uppenbarar sig uti kyrklig träskulptur sedan denna tid, ger oss anledning förmoda
att så varit fallet. I och med stenbyggnaders allmännare införande försvann också den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Sep 11 15:27:27 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ssf/1907/0078.html
