Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 1 li SVENSKA SLÖJDFÖRENINGENS TIDSKRIFT 1907
Lessings bevisföring har konstaterats och fått ytterligare stöd genom undersökningar»
gjorda af Regierungsrath Hans Demiani i Leipzig, Tysklands största enskilde samlare af
konstnärliga tennarbeten, undersökningar hvilkas resultat föreligga i hans monumentala
arbete “Francis Briot, Gaspar Enderlein und das Edelzinn" (Leipzig 1897).
Både Briot och Enderlein voro tenngjutare, men på samma gång också stämpelsnidare.
De graverade sålunda själfva i metall eller sten formarna till de tennföremål som de
sedermera utförde. Formen till Briots Temperantiafat fanns bevisligen till före år 1601,
Fig. 13. Temperantiafat i Nationalmuse! konstslöjdafdelning.
Enderleins utfördes år 1611. Att döma af de olika tenngjutarestämplar, som förekomma
på Enderleins fat, har han utlånat eller uthyrt sin form till flere gjutare. Det oaktadt
äro de ännu i behåll varande Temperantiafaten lätt räknade, de finnas i några af de
större museerna men höra till konstmarknadens rätt sällsynta rariteter.
I Nationalmuseums konstslöjdsamling har sedan länge funnits ett Temperantiafat,
hvilket haft en rätt obemärkt plats såsom väggdekoration i en af möbelafdelningens
interiörer. Det medföljde Grefve Axel Bielkes stora donation till museet år 1876, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
