Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GJUTNING AF B RO NS S TA T Y ER 1 VÅRA DAGAR
117
gips med inbäddade, krökta järnstänger, (7, fig. 17) med tillhjälp af hvilka de båda
färdiga formhalfvorna eller kåporna sammanbultas med hvarandra.
Nu börjar det egentliga formningsarbetet, som består däruti, att formaren med
handen prässar en viss mängd lämplig formsand kraftigt emot modellens yta, härvid äfven
begagnande en liten träklubba . (h tig. 19), afjämnar med en formslef kanterna å det
sålunda bildade “bindstycketa, formar på samma sätt ett annat bredvid och fortsätter
sålunda, tills modellens hela öfveryta blifvit öfvertäckt af dylika bindstycken (3, fig. 17).
För att fogarne ej skola vidhäfta hvarandra, öfversiktas de med kolstybb eller
nichtpul-ver (Lycopodium). Bindstyckenas storlek rättar sig efter modellens fördjupningar och
utsprång, och fogarna skäras så, att styckena kunna plockas isär för modellens
uttagande samt därpå inläggas på sina bestämda platser. Vid formningen användes dels
fransk sand, till färgen gul och mera bindande och plastisk, dels rödbrun engelsk. Båda
slagen erhållas direkt färdigbildade i naturen, den bästa franska från Fontenay-anx-Roses
utanför Paris. Den engelska är en art röd sandsten (‘‘rotten stone“).
Ofvanpå detta omkring 10 cm. tjocka lager bindstycken af fransk sand (3, lig. lo),
lägges ett annat c:a 5 cm. tjockt lager af samma sand (4, fig. 16), hvarpå det hela öfver-
mm ed mm
Givs BindflticJcriL Lnarlsk sand Körnmaoa
f «n»Ji tmnd Gipt
Fig. 16.
Fig. 17. ‘
gjutes med en gipsmantel (6, fig. 10), i hvilken inbäddas böjda stänger (7, fig. 16 och 17;
för att stadigt sammanhålla det hela. De båda på detta sätt bildade kåphalfvorna måste
noggrannt passa till hvarandra, hvarför deras mot hvarandra liggande ytor förses med
utsprång eller klockor (8) med motsvarande fördjupningar. Sedan halfvorna förenats
med starka skrufbultar, upplyftas och vändas de om med tillhjälp af krampor (9) och en
lvftkran, hvarefier den andra kåphalfvan formas på samma sätt, som den förra, sedan
den lösa sanden kring modellen borttagits.
Det är lätt att inse, att man nu blott behöfver taga de båda kåphalfvorna isär,
hvar-vid lösgörandet sker i bindstyckenas öfverytor, bortplocka dessa senare från modellen
och åter inlägga dem på sina platser inuti formen för att sålunda efter hopsättningen ett
inre rum skall bildas, fullkomligt svarande mot modellen. Om metallen direkt inhäldes i
denna gjutform, skulle man visserligen efter stelning erhålla en reproduktion af modellen,
och för smärre föremåls gjutning skulle man äfven kunna förfara sålunda. Större
föremål åter måste gjutas ihåliga, enär metallen annars i följd af ojämn afsvalning och
krympning skulle erhålla ojämnheter, sprickor och skefkastningar, hvilka senare skulle inverka
högst skadligt framförallt på anletsdragens noggrannhet — ja till och med kunna
förvrida dem till oigenkännlighet. Att gjuta föremålen ihåliga genom att förse formen med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
