Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62
SVEXSKA SLUJDFÖREXIXGEXS TIDSKRIFT 1908.
Fig. 6. Kredens af Serrnrier—Bovy.
att hans kvinnofigurer, som förut voro
ganska smala, skulle dragas ut till denna
gränslösa ytterlighet, det var han som
var upphofsmannen, men han var den
borne artisten, som alltid hade smak och
sentiment för det graciösa och diskreta,
sedan kommo andra och våldförde sig
på det och gjorde det till “art nouveau",
hvilket alstrade en dekadanssmak som
var alldeles outhärdlig — wienkonstnärer
ha nog mycket på sitt samvete vis å vis
art nouveau — men för att nu återkomma
till mitt ursprungliga ämne, sökte jag
under dessa år att få skåda något
originellt i möbelväg, någonting som jag kunde
beundra och studera, men fåfängt. Det
jag fick se var af den beskaffenhet att
jag ej blef vidare glad. För det första
saknades denna fasthet uti uppbyggandet
af grundformerna som är själfva kärnan
uti all möbelkonst, sedermera tillkom en
mjukhet uti linjerna samt en öfverlastning
af detaljer, hvilka senare fullkomligt
trängdes om hvarandra å alla upptänkliga
ställen å möblerna och som ytterligare gjorde
sitt till att dra ned det hela till något slags jag vet ej hvad — men som jag förut sagt,
själfva handtverket var af den utsöktaste beskaffenhet.
Prof på hur en fransk arkitekt G. Serrnrier tänkt sig en
matsal lämnar afbildningen n:o 4. Jag var i tillfälle att beskåda
härligheten som exponerades å 1899 års salon. Jag trodde mig
försatt till urtiden då mammuthdjuren gingo och pratade med
hvarandra och skramlade med sina väldiga benstommar. Se blott på
denna cheminée med sin öfverlastade träkonstruktion eller
matbordet med sina minst sagt egendomliga ben. Det hela verkar
pinsamt, omöjligt att ha i rum där människor skola vistas och
trifvas. Här är en afbildning af en stol af
Dubuis-son (fig. 9), belamrad med så mycket öfverflödiga
träutväxter att man frågar sig, hvad i all världen
detta skall tjäna till, inte gör detta konstruktiva
till-lägg någonting till att försköna denna möbel tvärtom
det gör den afskräckande och otymplig. På 1900
års världsutställning i Paris tänkte jag, att jag skulle
få se något af värde inom den Franska afdelningen
men blef bedragen i mina förväntningar. Jag tänkte,
att efter en genomgången Sturm- und Drangperiod
inom den nya möbelkonsten skulle där bli
konstnärlig målmedvetenhet och behärskning men däraf
blef intet, samma eländiga bric å brac-smak var
och förblef rådande. Man hänvisades nästan
ute-Fig. 7. Barnstol af L. Dampt. slutande till efterhärmningar af de olika stilarna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
