Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70
SVENSKA SLÖJDFÖRENINGENS TIDSKRIFT 1908.
och kvalifikationsstämpeln för ett konstverk, att den uppgift ett verk må hafva, den må
vara af högsta andliga slag eller fylla mer enkla alldagliga kraf, eller m. a. o. dess mål,
orsaken hvarför den kommit till, skall främst göra det till en afslutad tankeskapelse en
individ, som genom att den uttryckes af en personlighet, får något af dess kraft, dess
individuallitet som bärande underlag. Men detta underlag får icke vara hufvudsak. Den
afslutade skapelsen, den ur förutsättningarna framsprungna individen är och blir
hufvud-saken. Därmed vill jag icke säga, att konstnären alltid skall sporra hela sin kraft om
verket skall blifva ett konstverk, alls icke, lika litet som man, då man ber sin
bordsgranne räcka en brödkorgen, skall utnyttja hela sin öfvertalningsförmåga, lika litet bör
man öfverarbeta och d. v. s. konstnärligt öfverlasta ett det dagliga behofvet tjänande
föremål utan just lägga ner det kvantum intresse som för användningen är lämpligast.
Om formen betraktas på detta sätt som den bör betraktas, som bärare och
öfver-förare af individualitet eller m. a. o. psykiska krafter af olika slag, då förstår man, hur
för-därfligt hvarje meningslöst jonglerande med form skall vara. Hur värdefull en äkta form
är, kan man förstå däraf att man kan i en enda liten enkel form finna hela tidsåldrars
kulturella strömning liksom koncentrerad.
Den i formen okunniga och för form okänsliga vet ej, hvilka värden han
sönder-mal och hopkokar. Det är ej nog med att liniespel, harmoni och rytm äro fördärfvade,
det inverkar ej så menligt på människosinnet som det vidriga hopkokandet af psykiska
värden till en enda röra.
Materialet sådant det är utbrutet ur naturen har något af dess skönhet. Stenens
grå yta blir liksom fördärfvad af den första verk tygsbehandlingen. Trädstammen är
gifvetvis vackrare än det skrädda trädet. Då man förstör naturens skönhet skall man
veta att ersätta den med något, eller att man framhäfver densamma. Denna naturens
skönhet kan ej ersättas med enbart noggrant arbete. En maskins framfart (då den icke
reproducerar ett gifvet konstverk) är och kan ej i sig vara någon förbättring. Den enda
ersättningen är något af själ, af psykisk kraft äfven af enklaste slag. Men det är icke
nödvändigt för att uppnå detta att ovillkorligen framställa form.
I själfva ytbehandlingen med ett väl skött verktyg kan inläggas mycken känsla,
d. v. s. själslig kraft. Detta förbises oftast af våra dagars handtverkare, som i
allmänhet afse det mest korrekta för det vackraste. Blott man jämför en så enkel
handtverks-produkt som en spritputsad muryta från 1600-talet och en från våra dagar så ser den
som har öga och känsla den stora skillnaden. Om en af våra dagars murare försöker
efterbilda den gamla spritputsen, så blir det blott groft och otympligt. Samma
okänslighet visas inom andra yrken. En känslig icke uteslutande korrekt behandling betraktas
som otillbörliga försök att antikisera. Säkerligen har detta till stor del orsakats däraf
att arbetsgifvarna själfva så småningom upphört att vara skickliga i yrket, och utan att
vara konstnärligt tränade öfvergått till att vara endast affärsmän. De hafva därför ej
kunnat framdrifva någonting som de ej förstått sig på. Om en sak är korrekt gjord
eller ej, förstår vanligen hvem som helst som kan afläsa en tumstock, eller taga mått
med en passare eller krumcirkel. Uppsvinget utomlands i den vägen har mest skett
därigenom att industrien tages till i så stor skala att det kan löna sig att jämte
affarsled-ningen hafva en fullgod konstnärligt skolad yrkesledning och endast det bästa är godt
nog i den vägen. Förrän den konstnärliga ledningen går industrien alldeles in på lifvet
är uppsving otänkbart. Vi må importera former och modeller hur mycket som helst så
blifva de ej vår egendom, förrän vi arbetat oss upp till den nivå att de kunnat hafva
varit vår produkt.
Hur viktig en liffull ytbehandling är, förstår hvar och en som aldrig så litet sysslat
med konsthandtverk. Den kännetecknar hela den genomgångna skolan. En dålig
ytbehandling kan göra en i sig själf bra sak konstnärligt värdelös. Och hvilken kräftskada
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
