Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svenska slöjdföreningen - Fransk konstindustri på Nordiska kompaniet, av N. G. W. - Nationalmusei kulturpropaganda, av N. G. W.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stvres från den kända affären vid avenue de I’Opéra Maison
Rouard med arbeten av ett flertal konstnärer. Bl. a. märktes
fajanser av Buthaud med försilvrade ornamentala detaljer
mot grå craquelure samt synnerligen kvalitativt lergods av
Decoeur med i blå, gröna eller grå, fint nyanserade odeko-
rerade glasyrer. Vidare lade vi särskilt märke till några grå
med silverränder dekorerade tallrikar från Jean Luce. Ett
exemplar av dessa har införlivats med Nationalmusei sam-
lingar.
Claset var rikt och allsidigt representerat. Bruksglaset
genom Baccarat med flera enkla, goda former och konst-
glaset genom Lalique, Daum Freres, Navarre och Décorche-
mont samt: slutligen Marcel Goupy, vars glas ha dekorering
i emaljfärg.
Det moderna franska silvret hade sin bäste representant i
Maison Cardeilhac. Särskilt är att ihågkomma hans både ur
form- och teknisk synpunkt förträffliga bordssilver. Järn-
smidet av Edgar Brandt övertygade mest ur teknisk syn-
punkt. N. GC. W.
NATIONALMUSEI KULTURPROPAGANDA
Genom sin avdelning för slottssamlingar och depositioner,
som står under ledning av intendenten fil. d:r Sixten Ström-
bom, har Nationalmuseum med organiserandet av visningar,
föredrag och kurser påbörjat en kulturpropaganda, som bör
tillmätas en den största betydelse. Det centrala konstmuseet
har nämligen genom denna orientering i betydligt större ut-
sträckning än tidigare varit fallet kunnat komma i kontakt
med en bildningstörstande allmänhet. Museets ledning har
vidsynt förstått att anpasta sig efter den nya tidens krav och
möjligheter.
För några månader sedan innehöll denna tidskrift en
väckande artikel just om det moderna museets förändrade
ställning gentemot samhället. Författaren, Mr Richard F.
Bach vid Metropolitan Museum i New York, inleder sin
perspektivrika essay med följande ord. »Våra dagars museer
äro institutioner med aktivt uppfostrande syfte, redskap i
det allmännas tjänst. Ett konstmuseum, som upprätthålles
uteslutande i och för förvaring och utställning av konstverk
är en anomali, som stämmer illa överens med den hand-
lingskraftiga strävan efter praktisk nytta, som karaktäriserar
vär tid. Ett museum nu för tiden söker ut de områden det
vill erövra, utövar sin verksamhet i flera riktningar för att
kunna motsvara de fordringar som uppställas från olika håll
och strävar ständigt att finna nya vägar till allt fler områden,
där konstens princip har en uppgift att fylla. Vägarna äro
lika många som det finnes särskilda slag av energi och hand-
lingskraft, vilka behöva den hjälp eller inspiration, den till-
fredsställelse eller livgivande kraft, som konsten skänker.
På samma sätt som en gången, ej alltför avlägsen tids bok-
samlingar ha utvecklats till arbetande offentliga bibliotek,
sådana vi nu känna dem, så börja småningom även konst-
samlingarna intaga sin tillbörliga plats i det allmänna med-
vetandet såsom en inflytelserik uppfostringsfaktor. Vi ha
därför rätt att förutsäga, att vårt nuvarande motto att låta
gallerierna arbeta inom de närmaste årtiondena kommer att
ståsom en av de självklara slutsatserna av musealt tänkande.»
Det är just detta utvecklande av den museala verksam-
heten som allmänheten får en stark känsla av i ett nyligen
från Nationalmuseum utgivet programhäfte med förteckning
på de kurser etc. som äro anordnade för vårterminen 1929.
(Programmet, som är synnerligen vårdat tryckt hos P. A.
Norstedt & Söner, erhålles gratis bl. a. på Nationalmuseum.)
Det slår en redan vid första genombläddrandet att, med
undantag av sakkunniga visningar för besöksgrupper, som
kunna beställas efter därom gjord ansökan, endast två före-
läsningar, av fil. lic. Akke Kumlien om »Några måleritek-
niska grundproblem>, förlagts till Museet. Orsaken därtill
ligger naturligtvis till stor del i ett tyvärr ofrånkomligt fak-
tum att Museet är oerhört trångbott. Men vi kunna också
däri se ett uttryck för Museets nyorientering och energiska
vilja till expansion. De föreläsningskurser, som annonserats,
ha också i största utsträckning anordnats i samarbete med
sammanslutningar av intresserade såsom Stockholms Arbe-
tareförening, Birkagårdens Folkhögskola och Arbetarnas
Bildningsförbund.
Terminens första föreläsningar omfattade Paul Cézanne
samt Vincent van Gogh och Paul Gauguin, varmed inten-
denten vid Nationalmuseum Ragnar Hoppe avslutade en un-
der föregående termin påbörjad serie om 1800-talets franska
målarkonst. Vidare följer ett föredrag om Kinesiska målare
av intendenten vid Röhsska konstslöjdmuseet Gustaf Munthe
samt om den kände norske målaren Edvard Munch av inten-
denten Hoppe. Intendenten fil. d:r Sixten Strömbom kom-
mer att i en serie om sex föreläsningar behandla nutidens
skulpturutveckling. Denna i Viktoriasalen hållna kurs av-
slutas med ett föredrag om Norskt landskapsmåleri av kon-
servatorn vid Bergens Museum d:r Einar Lexow.
Samtidigt pågår en studiekurs i heminredning med före-
drag dels i Birkagårdens Folkhögskola, dels i Nordiska Kom-
paniet, som kostnadsfritt ställt lokal till förfogande. Pro-
grammet har följande sammansättning:
Intendenten. Gustaf Munthe: Möbelstilar förr och nu. —
Arkitekten Sven Wallander: Den moderna bostadens dispo-
sition och inredning. — Fru Célie Brunius: Hemmets ljus-
problem. — Fröken Märtha Gahn: Textiliernas användning
i hemmet. — Fil. d:r Henry B. Goodwin: Pryd ditt hem
med växter. — Fru Célie Brunius: Modernt husgeråd. —
Fil. d:r Nils G. Wollin: Hemmets utsmyckning. —
Flera sön- och helgdagar äro ägnade åt speciella konst-
studier i Nationalmusei moderna salar samt franska och
nederländska samlingar, i Thielska galleriet, på Drottning-
holm och Gripsholm.
Till denna kulturpropaganda höra också de vandringsut-
ställningar, som anordnas av Museet (den nu pågående om-
fattar svensk småskulptur och internationell grafik).
Man får livligt hoppas att Nationalmuseum ges möjlighet
att både fortsätta och utöka denna propaganda såväl ensamt
som i samarbete med besläktade institutioner. Om dess be-
tydelse finnes endast en mening. N. GC. W.
Författarna äro ensamma ansvariga för sina uppsatsers innehåll.
"8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
