Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Licium under 25 år. En översikt, av Agnes Geijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som regel den för detta ändamål över-
lägsna men ytterst krävande intarsiatek-
niken. Så1i de båda Jättefanorna (en återges
1 fig. 1), som vid Jubileumsfestligheterna i
Göteborg 1925 vajade framför rådhuset,
eller i de tre fanorna till Tekniska Hög-
skolan, vilka för övrigt förut äro avbildade
1 denna tidskrift (årsboken 1927, 1120 BV)
— 63). Tyvärr ge avbildningarna som van-
ligt ej det rätta intrycket av fanduken, som
rätteligen bör ses då den blåser ut. Mäånga
nationsfanor och andra föreningsmärken
ha komponerats av Sofia Widén, vilka alla
utmärka sig för en klar heraldisk stil. Den’
tyngre broderitekniken har med lyckat
resultat tagits i anspråk för ett banér till
Stockholmsgillet med en nästan manshög
bild av Birger Jarl samt för det ryttarstan-
dar, som av Konung Gustav V vid 70-års-
jubileet 1928 överlämnades till Kungl.
Livregementet till häst.
Bland de större profana arbeten Licium
utfört må nämnas den textila inredningen
till Enskilda Banken, Stockholm, mattor
för Skandinaviska Kredit A.-B., Stock-
holm, åtskilliga föremål till numera avlid-
ne friherre Louis de Geer på Leufsta, tex-
tilier för rikssalen på Västerås” slott i sam-
arbete med Elis Reinius och nu senast den
här avbildade bonaden för greve Eric von
Rosens bibliotek på Rockelstad (fig. 13).
Karakteristiskt för Liciums arbetssätt
är den intima samverkan, som råder mel-
lan konstnären och Liciums skickliga bro-
döser. Väljandet av stygnart och silkes-
färger för ett broderi är ett svårt och
betydelsefullt arbete, som man mänga
gånger ej kan göra undan på en gang;
man mäste pröva sig fram stygn för stygn.
Det lilla predikstolstäcket, fig. 14, som är
utfört av Gurli Hillbom, är ett gott exem-
pel på ett sådant ”individuellt” sömnads-
sätt. Vid ett sådant arbete går det minst
av allt att följa regler. Ritningen på pap-
peret för ett textilarbete är bara en del
av det konstnärliga arbetet. Ett arbete av
annan art, krävande stor skicklighet och
precision, exemplifierar den vackra figur-
gruppen på Morlandaantependiet, fig. 11,
vilken huvudsakligen utförts av Maria
Persson.
J2
Å andra sidan ger det textila materia-
let eller tekniken många gånger av sig
själv dekorativa effekter, som det dock
vill till både känsla och skicklighet för
att kunna utnyttja. Så t. ex. har å 1ifö, d
sidenets mönstring fått bestämma fördel-
ning av broderiet, varigenom en sällsynt
helgjuten effekt erhållits.
En följd av eller snarare en förutsätt-
ning för ett sådant arbete är ett förstklas-
sigt material, och även i detta avseende
star Licium på höjden av vad som kan
astådkommas. På andra konsthantverkets
områden sätta de konstförståndiga 1 all-
mänhet ett högt krav på äkta material
och fullgod teknik; ej alls i samma grad
på det textila — tyvärr. Materialfrågan är
ett svart problem — särskilt i våra tider,
då det finnes så mycket undermåligt att
välja på — men den är i högsta grad väsent-
lig, varför den ej bör bagatelliseras. Licium
ger i detta avseende ett utomordentligt
föredöme.
En sak som på tal om Liciums insats
ej kan förbigås är den sida av Agnes Bran-
tings verksamhet som ögonskenligen lig-
ger utom Liciums område — den veten-
skapliga. Som sekreterare och arbetsleda-
rinna 1 föreningen Pietas, som ständig
rådgivare i alla möjliga textilfrågor, vid
ordnandet av Uppsala domkyrkas skrud-
kammare och framför allt genom själv-
ständiga studier har fröken Branting för-
värvat omfattande kunskaper speciellt i
medeltida kyrklig textilkonst, kunskaper,
som omsatts 1 atskilliga tidskriftsuppsat-
ser och i tvenne större arbeten.!
Studierna ha gått hand i hand med det
praktiskt konstnärliga arbetet på Licium
och härigenom på ett naturligt och själv-
fallet sätt utlöst sig i ”nyheter” eller, om
man så vill säga, återväckt gamla former.
Salunda är det Licium som första gången
efter en medeltida mässhake från Uppsala
domkyrka upptog den vackra, vida mo-
dell, som nu rätt allmänt kommit i bruk;
detsamma gäller det förnämt enkla me-
deltida halslinnet samt den stora, svarta
" Agnes Branting: Textil skrud i svenska kyrkor från
äldre tider till 1900 (1920); Agnes Branting och Andreas
Lindblom: Medeltida vävnader och broderier i Sverige,
del I, svenska arbeten (1928).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
