Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norsk konstindustri. Några anteckningar till utställningen i Bergen, av Gustaf Munthe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
& Fö er ; g |; & 3
SMAD SATTE: komp. av arkitekt Gudolf Blakstad, utf. av snickaren Bye. Mattan komp. av
fröken Tora Quiller, Lilleström.
DINING-ROOM, designed by Architect Gudolf Blakstad, made by Joiner Bye. The carpet is designed by Miss Tora
Quiller, Lilleström. — ESSZIMMER, komp. von Architekt Cudolf Blakstad, ausgef. von Tischler Bye. Teppich
komp. von Fräulein Tora Quiller, Lilleström. — SALLE
cutée par Bye, ébéniste. Tapis. Comp. de Tora Quiller, I
Gulbrandsen. Porslinet är tunt, rent och
hårt i godset, den målade dekoreringen
behärskad, färgglad och smaksäker.
Fajanserna ha, som naturligt är, svå-
rare att skaka av sig äldre föreställningar.
Egersunds varor infria knappast de stora
löften, som man trodde sig märka för
några år sedan. Den bäste bland fajans-
konstnärerna är Ragnar Grimsrud. Goda
ansatser visar stengodset av E. Whist och
M. Traph-Meyer, kanske skulle man dock
önska litet mera liv och känslighet i gla-
syrens yta.
Inom silvret dominerade firman J. Tost-
rup i Oslo, och det med all rätt, då Prytz
är dess ledare. Han var säkerligen den
64
A MANGER. Comp. de Gudolf Blakstad, architecte, exé-
älleström.
bland utställarna, som hade mest känsla
för den konstnärligt förädlade industriens
krav, och han arbetar gärna med en viss
standardisering av formerna. Hans silver
har i allmänhet en lugn och sluten kraft
och samtidigt sinne för den pompa, som
hör materialet till. Ej minst beaktans-
värda äro hans emaljer. Vid sidan av Prytz
bör nämnas David Andersen i Oslo.
De oädla metallerna intressera mindre.
Urnorna av gjutjärn verkade knappast så
monumentala, som man skulle önskat.
Bäst föreföll tennet av Ferdinand Aars.
Dock kan det tilläggas, att järnugnarna
hade sitt stora intresse, men för en svensk
är det knappast möjligt att rätt värdesätta
dem, vi äro för ovana att se dem i deras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
