Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Textil hemslöjd i Nerike. En orientering med anledning av dess framträdande på Örebroutställningen 1928, av Anna Wettergren Behm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
av ett storrutigt, mörkt färgrikt ylletyg,
halskläde av silke, stycke och mössa.
Mössan är broderad på siden i tambur-
söm och stycket någon gang knypplat,
men oftast trätt på tyll. Ett för dessa or-
ter karakteristiskt motiv för tyllbroderi
tycks ha haft som förebild snöflingans
stjärnor och fönsterrutans iskristaller.
Egentliga sockendräkter äro endast St.
Mellösa och Fellingsbrodräkten, vilken
ståtar med praktfullt utsydda byxor av
skinn.
En mängd stadigt hemvävda klädnin-
gar från alla delar av länet gåvo en ta-
lande bild av bygdernas folk i helgdags-
stass, som sedan blev till vardags. —
Förtjusande voro några halskläden i hand-
tryck till vilka en hel del stampar funnos
attise:
Bland broderier fanns en enstaka, säll-
synt sak: en lång, ovanligt väl bibehållen
bänkdyna i tvistsömnad, med blått och
rött på gul botten.
Allmogens yllevävnader visa ej stor
växling av vävnadsslag. Däremot har
närikesbon valt samt konsekvent hållit
fast och utvecklat dem, som han tyckte
om: en konservatism, som bevarat åt
nerikesslöjden dess förnäma, liksom av-
skilda, drag. I grova vävnader med lin-
varp och inslag av ull- eller hårgarn, mot-
svarande Dalarnas vepor och tjänande
till fälltäcken, filtar, hästtäcken m. m.
begagnas rosengång, gåsögon, någon gång
dräll, men än oftare en enkel tuskaft eller
kypert i de vackraste breda randningar
med friskt och rikt färgval. Här kommer
slättbygdens bästa, ljuslätta färguppfatt-
ning fram.
Ett egendomligt täcke var vävt i grovt
hålkrus av ylle och hade fått namnet
”ormskinn” till följd av sina fjällaktigt
gra, vita och svartgröna rutor.
Dräll i ylle (fig. 5) var enkelt rutad
eller ståtligt, storstjärnigt uppdelad, och
färgvalet var gjort med den finaste smak.
Men vad som framförallt länder Nerikes
hemslöjd till berömmelse är Nerikes-
ryan.
Denna har naturligtvis sina släktingar
1 andra landskap, men har dock här bli-
vit så pass självständigt utvecklad, att
man kan tala om en verklig landskaps-
typ.
Nerikesryan är lätt och graciös med en,
vanligen vit, tvåskaftsbotten, där rik väx-
ling astadkommes genom inslag av två-
skyttlade ränder 1 ripsvävnad. Denna
botten, som vi gärna kalla ”baksida”, är
dock den rätta framsidan, ty ryan, ur-
sprungligen avsedd till sängtäcke eller
”fäll”, lades med den ulliga sidan nedåt
bädden, varvid den vackert randade över-
sidan blev synlig. Därav en förklaring till
att så mycken omsorg nedlades på denna
bottenvävnad. Nockraderna bildas antin-
gen av skilda knutar eller knytas sam-
manhängande och bidraga då till bott-
nens ornering genom en fin kedjesöms-
liknande rand.
Nerikesryan har sina utpräglade typer.
Gemensam är den randade bottnen, de
glest anbragta nockraderna och det fina,
vanligen hårt tvinnade glänsande ullgar-
net. Nockorna knytas i regel av en enda
tvinnad tråd och bilda därför en genom-
skinlig fäll.
Ett undantag i materialet utgöra bom-
ullsryorna från Kvistbro.
Enklast bland ylleryorna är den helt
vitt nockade, som mest liknar en djurhud,
dock här av ganska tunnhårigt slag.
Hardemoryorna (fig. 2) ha nockrader
av två färger, fläckvis om varandra, eller
de ha bård av en färg, t. ex. svart, och spe-
gel avt. ex. varannan vit och varannan blå
hel nockrand. I dessa ryor, där garnet
ibland förefaller att ha varit tjockare,
ibland med två trådar1i knuten, och nock-
raderna stundom sitta mera tätt än i öv-
riga typer, framträder bottenvävnaden,
åtminstone i en del fall, mindre klar än
1 den sista och mest utvecklade typen,
Hidingeryan. Denna har inknuten, rik
bård av stora rutor i två färger, t. ex. blått
och rött samt en spegel i vitt, å vilken
korsade röda linjer samt stjärnor eller
rutor i blått och rött åstadkomma en rik
och graciös ornering, varvid det tunna,
inknutna garnet genomskimras av bott-
nens färgvackra randning. En sådan rya
gör ett obeskrivligt fästligt intryck.
22)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
