Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En allvarsam lek — Wiener Werkstätte, av Axel L. Romdahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
chanser. Se silvret och överhuvud metall-
arbetet! Hoffmann har gjort en krans av
silver för ett silverbröllop. Den ser ut som
om den vridit sig själv och ännu ägde
den oförvissnade grönskans elasticitet. I
skalar, kannor och vaser buktar sig me-
tallen behagfullt och energiskt för att på
olika sätt fånga ljuset och ge gömslen för
de kontrastförstärkande skuggorna. Dessa
saker se ofta så självklart enkla ut att den
icke sakkunnige tror att de kommit till
1 en handvändning. Men de äro med myc-
ken flit och omsorg uthamrade över fina
mallar, reffla för reffla och ur ett metall-
stycke, utan ritning eller lödning. Stans-
ning över en hel modell förekommer ej —
det vore ett alltför fabriksmässigt förfa-
rande. Den stora publiken ser visserligen
ingen skillnad, men skillnaden är grund-
väsentlig — skillnaden mellan gottköps-
kram och fulländat hantverk.
Då detta tålmodiga och konstfulla ar-
bete lägges ned på föremal av oädla me-
taller uppstår en omotsvarighet mellan det
höga pris som arbetslönen maste medföra
och det materiella värdet. Dessa mässings-
vaser eller mässingsskalar bli lika dyra
som om de vore av silver — metallen
spelar ju 1 själva verket den minsta rollen
för framställningskostnaden — och det
vill till omdöme och förfining för att läg-
ga upp på disken de sedlar som begäras
för att bli ägare till dem. Men Wiener
Werkstätte söker ej den publik som ön-
skar skryta med stora ”silverbucklor”.
Den gör inga eftergifter för att söka vinna
den publiken. Om ett föremal för att göra
sin rätta verkan bör utföras 1 mässings-
plåt, så blir det utfört i mässingsplat och
om det för att bli vackert kräver vec-
kors arbete så är det bara att halla på med
det i veckor. En lek för lekens skull, kan
det tyckas, men en lek med blodigt allvar
under den muntert skimrande ytan. Detta
intryck präglar sig hos en om man inleder
samtal om Wiener Werkstätte och dess
arbete med företagets moderliga främjer-
ska fru Mäda Primavesi. Hon har givit sig
själv och allt sitt åt det stora verket, och
hon har rätt att tala som endast den kan
göra vilken i livet tagit konsekvenserna
av sin övertygelse. Blotta tanken att låta
en stordrift, som räknar med masspubli-
kens smak som en nödvändig och ofrån-
komlig faktor, bära den artistiska och ex-
klusiva produktionen fyller henne med
förfäran. Och något sådant som att i en
verkstad göra vackra saker ochi en annan,
tillhörande samma företag, fula, avsedda
för en viss marknad, uppfattar hon såsom
en gemenhet.
När man ser och hör henne, tvingas man
att inse att hon har rätt. Utan denna ren-
het i uppsåtet, denna osvikliga idealitet
1 viljan skulle Wiener Werkstätte aldrig
blivit vad den är och varit: en protest ej
blott mot traditionalismens förtryck men
mot den ekonomiska exploateringen av
de ideella värdena. Frågan ”was verdie-
nen wir dabei”, har aldrig framkastats
inom dess murar. Verkligheten har visser-
ligen icke kunnat undgå att besvara den
— negativt, det kan väl ej tänkas annat.
Man har burit förlusterna, och man har
varit genomträngd av vissheten att den
vinst som ej räknats i Kronen eller Schil-
linge har mer att betyda. Helt naturligt
framställdes vid tjugofemårsjubileet från
de statliga auktoriteternas sida önskema-
let att Wiener Werkstätte skulle direkt
inrikta sig på-det demokratiska målet
”Skönhet för alla” eller som vi säga vack-
rare vardagsvara. Det torde icke vara stora
utsikter till att dessa välmenta rad bli följ-
da. Ett arbete efter dessa linjer är 1 grun-
den stridande mot hela meningen och
väsendet hos Wiener Werkstätte — den
som är född aristokrat blir icke av egen
vilja folkligt gemytlig, och ju renare idea-
listen är, desto mera är han oförbätterlig.
Men därmed skall ej vara sagt att Wiener
Werkstätte behöver bli utan betydelse för
kulturlivet i det nya demokratiska Öster-
rike. Just från en sådan klar och samlad
ljuskälla sprida sig strålarna allra vidast
och med den starkaste verkan. Icke blott
så att mönster och former tagas upp och
bli en gemensam tillgång — Wiener Werk-
stättes historiska rolliden moderna konst-
slöjdutvecklingen är som nyss antyddes
ett vidlyftigt kapitel. Men framför allt ver-
kar föredömets makt. Här ser man hant-
29
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
