Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En utställning av textil 1800-talskonst, av Elisabeth Thorman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SOPEKUDDE från 1859. Mittblommor i flossad söm, ornament
i pärlor, botten fylld med vitt silke.
EN UTSTÄLLNING AV TEXTIL 1800-TALSKONST
Malmö Museum och Fredrika-Bremerförbundet ha att
dela äran för den å Malmö Rådhus denna vår framvisade
utställningen" av korssöms- och pärlbroderier, vilken kan
betecknas som den hittills förnämsta utställningen i sin art.
Fyllig och välordnad, gav den ett sällsynt gott tillfälle att
få klarhet över den 1800-talets textila insats, vilken senare,
och framför allt under det 1900-tal vi genomlevat, har
betraktats med allt annat än uppskattning och beundran.
Cenren i fråga har anor in i 1600-talet, och ett par
präktiga verk, en fåtöljklädsel från 1600-talets slut och en
bonad (?) från det tidiga 1700-talet tillhörde också utställ-
ningen. Men i huvudsak gick denna ut på att visa fram
1800-talets utövning, och hur annorlunda är ej den tidens
grepp mot 1600-talets! Både smak och finess måste VISSeT-
ligen tillerkännas en del av vad som arbetades under ske-
dets första period — mot exempelvis empirens broderier
till eldskärmar eller några utsökta kompositioner från 1841 .
har man icke mycket att invända — men en farlig natura-
lism frodas med ogräsets rika livskraft mellan akantus-
ornamenten, och genren i och för sig lider av en viss
stillöshet och matthet. Jämför den samtida stilrena orna-
metik, som är vår folkkonsts insats inom tekniken i fråga,
med svart eller blått eller rött mot en vit lärftsbotten!
Så frisk luft spelar ej kring korssömmen av högrestånds-
konst; den är starkt parfymerad av sentimentalitet, ny-
romantikens skede är ju inne. Ovillkorligen kommer detta
ett skimmer att stå kring hela denna rosiga sömnads-
art, och ovillkorligen förleder oss detta att ej se fullt nyk-
tert på densamma. Kan man också direkt påvisa vissa
brister, så sker dock det egendomliga, att man med en viss
betagenhet uppmärksammar 10-, 20-, 30- och 40-talens söm-
nader av denna art. I sin bleka, blonda sirlighet bära de
direkt bud från senempire, d. v. s. nyromantikens epok.
Men tiden är en upplösningens tid; då den fina, vita
étaminen, på vilken man tidigast sytt petits points (över
en tråd), senare gros points (över två trådar) och aldrig
behövt fylla bottnen, efterträtts av en grov och ful stramalj,
(som nödvändigtvis måste helfyllas), då mönstergivningen
blir ohejdat naturalistisk, då färgvalet får för mycket av
saftighet och sötma och tekniken förgrovas (för mattorna
syr man nu över fyra trådar), är det hela betänkligt på
avvägar. Man spårar också här året 1850 som en viss gräns.
Femtio- och sextiotalen är det hejdlösa blomsterbroderiets
tid. För vinnande av vissa effekter framställer man gärna
de stora, svällande mittblommorna i flassad sömnad.
Det händer något senare — med all säkerhet under det
senare 60-talet — att ett visst behov av ornamental fast-
het gör sig gällande. Men så hopplöst är man inne på
avvägar, att också detta leder. till fatala resultat: blom-
morna i medaljonger eller fält infattas i ett ramverk, hållet
i några nyanser av brunt, botten är gärna grön, utföran-
det grovt. Samma tid har f. ö. att uppvisa broderier i vitt,
grått och svart, ofta av pärlor, mot röd botten. Och till -
denna tid få dessutom hänföras framställningarna i pärlor
av Thorvaldsens reliefer, en utan tvivel högt skattad fram-
ställning, då den bevisligen lever kvar så sent som 1876.
Lika starkt avvikande från rosigheten är den genre, där
djurframställningarna äro allenarådande, eller den mera
sparsamt förekommande, där ett romantiskt landskap min-
dre lyckligt återgives i rätt grovt ullgarn.
’- Parallellt med korssömmens historia löper pärlbroderiets.
I mycket hög grad spela f. ö. pärlor i svart, vitt, stål och
guld under 50- och 60-talen en roll för ernående av vissa
effekter inom korssömmen.
Det låter sig icke fastslås en bestämd tidpunkt, då kors-
sömmen upphör. Medan på 70- och 80-talen stockholms-
damerna tacksamt togo sina arbeten från Handarbetets
Vänner, försågo utan tvivel tapisseribodarna övriga flitiga
svenskor med korsstygnsbroderier.
Och det egendomliga hände den, som skriver dessa rader,
att, samtidigt med denna utställning, i Köpenhamns tapis-
seribodar utställdes till punkt och pricka samma rosiga
soffdynor på svart botten, samma Thorvaldsenframställ-
ningar. Icke som antikviteter av ett visst tvivelaktigt värde,
utan påbörjade och till salu för dessa dagars flitiga danskor.
Är möjligen förhållandet, så när som på Thorvaldsen, det
samma i en del svenska städer? I funktionalismens dagar
är detta fasthållande vid romantiken rörande, men f. ö.
alls ingenting mera än rörande.
ELISABETH THORMAN
39 Författarna äro ensamma ansvariga för sina uppsatsers innehåll.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
