Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 1. Ett fall af mikrocefali jämte en kort framställning af mikrocefalien i allmänhet. Af GUSTAF RETZIUS
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM MIKROCEFALl
3
i allmänhet ett vida större antal i verkligheten finnes än som
af den vetenskapliga litteraturen hittills blifvit antecknadt. Vidare
finner man af förteckningen, att mikrocefalien ej inskränker sig till
barnaåren, ty om än de flesta dö unga, uppnår dock en och annan
medelåldern och deröfver.
Vidare ser man, att mikrocefalien ej är beroende af kön, utan
att den förekommer lika väl hos det qvinliga som det manliga slägtet.
En omständighet af synnerlig vigt är, att mikrocefalien ej synes
direkt meddelas genom arf. I intet af de närmare undersökta
fallen har fadren eller modren eller dessas föräldrar lidit af samma
missbildning eller af annan brist i kroppslig eller psykisk
utveckling. Men deremot finnas, märkligt nog, redan åtskilliga exempel
på, att inom samma familj två eller flere barn varit mikrocefaler,
och att till och med sådana barn födts omväxlande med alldeles
normala barn. Ja man har äfven exempel på, att inom samma slägt
kusiner varit behäftade med denna missbildning.
Efter dessa allmänna betraktelser öfver mikrocefaliens förekomst
och utbredning vill jag söka gifva en närmare skildring af dess
karaktärer. Ofvan nämndes redan, att utom hufvudet kroppen
vanligen ej är abnormt bildad. Beskrifningarna öfverensstämma i
allmänhet deruti, att mikrocefalerna äro till bålen och extremiteterna
utvecklade, att de fullvuxna ega medelstorlek, att de äro starka,
muskulösa, af frisk konstitution och godg, kroppsproportioner. Endast
några tillfälliga, föga väsentliga anomalier i skelettet och i
musklernas längd hafva iakttagits. Men om tvänne, de båda »aztekerna»,
anföres, att de ännu vid fullvuxen ålder (35 och 37 år) voro dvärgar
af ungefär 4 fots längd, men det oaktadt väl proportionerade. Helt
annat är likväl förhållandet med hufvudet. Redan vid yttre besigtning
af lefvande mikrocefaler befinnes hufvudet onaturligt litet, men detta
förhållande beror i allmänhet ej på en förminskning af ansigtets delar,
utan på en betydande reduktion af hufvudets öfre del, hjernskålen.
Pannan sluttar starkt bakåt och fortsätter sig i en låg hjessa och
en liten nacke. Denna pannans, lijessans och i allmänhet
hjernskå-lens litenhet döljes väl oftast i betydlig grad af en stark hårväxt*,
hårens täthet och rikedom låter, i förbigående sagdt, lätt förklara
sig derigenom, att under det den yta, å hvilken de normalt skulle
vara fördelade, genom hjernskålens förminskning blifvit i motsvarande
grad förminskad, sjelfva hårens antal förblifvit ungefär detsamma,
hvarför de blifvit hopträngda på en vida mindre yta och således
måste stå mycket tätare. »Om man», heter det i en af beskrifnin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
