Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 1. Ett fall af mikrocefali jämte en kort framställning af mikrocefalien i allmänhet. Af GUSTAF RETZIUS
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26 Bd I. Nr 1. — GUSTAF RETZIUS
genomgående kritiken \ Sedan han med begagnande af ökadt materia
och flere undersökningsmetoder utförligt granskat de enskilda
synpunkterna i läran, kommer han bland annat till följande slutomdömen,
först beträffande kraniet. »Från hvilken af de båda
beräkningsseri-erna vi än må utgå», säger Aeby, »vida tydligare än i allt det
föregående blir det factum gällande, att genom mikrocefalien en
förminskning af pann- och en förstoring af nackvertebern framträder i
en grad, som hos apan icke mindre än hos den normala menniskan
betydligt öfverskrider gränserna för individuel växling. Yi äro
der-för fullt berättigade att med bestämdhet afvisa den af Vogt försökta
identifieringen af mikrocefal- och apskallen. I sina inre
struktur-förhållanden motsvarar, trots all yttre likhet, mikrocefalskallen icke
mera apskallen än den normala menniskoskallon.» Men då kunde
man påstå att mikrocefalien skulle kunna tydas såsom ett
fasthållande vid en fetal utvecklingsform af menniska eller apa eller såsom
ett bakslag till en forntida, numera försvunnen kranieform. Hvad
den första möjligheten beträffar, är det till fullo ådagalagdt, »att icke
under någon tid af den fetala utvecklingen en form uppträder som
ens i någon mon eger likhet med den mikrocefala. Ett qvarblifvande
på en sådan kan derför en gång för alla icke mer ifrågasättas. Men
lika så litet kan man tänka derpå, att en fetal menniskoform genom
att antaga en apas utvecklingsgång kunde leda till mikrocefali, enär
vi visat, att den senare har helt annat mål i sigte än apan, som
derjämte under sin tillväxt fasthåller vid sina kranievertebrers
relativa storleksförhållanden lika fullt som den normala menniskan».
Vogts bevis för att den mikrocefala skallens tillväxtförhållanden
äro desamma som apans, äro enligt Aeby endast illusoriska.
Äfven de lägre stående apornas kranie v ertebrer bibehålla, såsom
af Aebys mätningar framgår, i sina relativa storleksförhållanden
antropomorfernas typ; derigenom faller ock läran om
mikrocefalskallen såsom en atavistisk form helt och hållet till intet. »Den
neutrala grundformen för den nuvarande mennisko- och apskallen,
om öfverhufvud en sådan någonsin funnits, kan nämligen ha
framgått endast ur en lägre djurform, men denna stämmer åter
fullkomligt med den nutida ap- och menniskoformen». Man kan derför med full
tillförsigt påstå, att mikrocefaltypen icke passar in i någon
utveck-lingsserie af normala kranier, den är alldeles egendomlig. I honom
yttrar sig icke ett fullföljande, utan en rubbning af den normala
1
Archiv fiir Anthropologie Bd YI, 1874; Bd VII, 1874; Bd YII, 1875.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
