Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 1. Ett fall af mikrocefali jämte en kort framställning af mikrocefalien i allmänhet. Af GUSTAF RETZIUS
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28
Bd I. Nr 1. — GUSTAF RETZIUS
orsaken måste härröra från hjernan sjelf. Men om de processer,
som härvid spela en roll, känna vi tillsvidare ingenting. Möjligen
har Klebs rätt, då han söker orsaken i en ctfta öfvergående,
spasmodisk uterinsjukdom ; men om ens denna förklaring kan gälla för
alla fall af mikrocefali är ännu omöjligt att döma.
I sin beskrifning af en mikrocefalhjerna, som dock ej utgjorde
något utprägladt fall, hade redan förut Schcele1 framhållit, att här
förelåge endast sjukliga företeelser. »I’ dessa menniskohjernans
hämningsbildningar», säger han, »ty, kort och godt, vi befinna oss
på patologiens område, är det icke fråga om ett enkelt
utvecklings-stillestånd, utan om utvecklingshämmande i förening med fortbildning
på den inslagna abnorma vägen.»
Mot Carl Yogts uppfattning har bl. a. äfven de Quatrefages
uppträdt. Yogt har mot honom beriktigat sin ståndpunkt på det
sätt, att han antager, att till utvecklingsbristen (défaut du
développement), till dot negativa felet, ytterligare kommer ett positivt, en
deviation, nämligen en positiv utveckling i riktningen mot aphjernan.
Häremot, säger Yirchow*, kunna tvenne invändningar göras.
För det första gifves det mycket få missbildningar, som utgöra rena
defektbildningar; det handlar hos dem nästan alltid om en
blandning af defekt och excess. För det andra finnes ingen verklig
öfverensstämmelse mellan den mikrocefala hjernan och någon känd
apas. Den förra är blott i allmänhet aplik. »Jag sluter deraf», säger
Yirchow, »att här är frågan om patologiska processer.»
Mikroce-falerna äro hjelplösa varelser; hos en af honom nyligen iakttagen
mikrocefal, en sjuårig flicka, yngre syster till den af Bischoff
undersökta Helene Becker, förefans utom bristen på språk — hon kunde
endast yttra »mamma» jemte några oartikulerade läten — en ännu
mer i ögonen fallande brist på instinktiva verksamheter, hvilka just
beherska de antropoida apornas själslif och utan hvilka den första
förutsättning för djurisk tillvara, sjelfuppehållelsedriften, icke kan
tänkas. Just mikrocefalernas psykologi lemnar derför det säkraste
beviset mot deras teromorfa eller djur-natur. Med fullkomlig visshet
kan dock denna fråga — om mikrocefalien utgör ett patologiskt
eller ett atavistiskt fenomen — icke för närvarande afgöras, emedan
vi derför måste veta mer om utvecklingens mekanism än hvad som
hittills är kändt. Talrika missbildningar visa djurlikhet, och redan 1 2
1 Archiv für Anthropologie Bd V, 1872.
2 Berliner Klinische Wochenschrift, d. 3 Dec. 1877, Vierzehnter Jahrg. N:o 49.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
