Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 1. Ett fall af mikrocefali jämte en kort framställning af mikrocefalien i allmänhet. Af GUSTAF RETZIUS
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM MIKROCEFALI
31
vi sedan skulle uttaga hjernan, föll den samman och sgick sönder;
spriten hade ej trängt ned till de i kraniets botten liggande
hjern-delarna. Dessa senare kunde derfor ej aftecknas, men vi iakttogo
någorlunda deras allmänna utseende. Jag har ansett mig böra
anföra dessa detaljer för att derigenom förklara ofullständigheten i
nedanstående beskrifning af hjernans form och vindelgrupper. För
troheten i den bild af den öfre hjernytan, som gjordes efter naturen
och som finnes återgifven å taft. I, 1, kan jag borga; då den
togs, var hjernytan ännu alldeles oskadad, klädd såsom den var af
pia mater. Kraniet har jag sedan skeletterat och undersökt; af
hjernskålen har jag derefter låtit taga en gipsafgjutning, för att
så-landa söka i någon mon ersätta den brist som uppstått i kännedomen
om hjernan sjelf. Det torde vara lämpligast att här börja med
kraniets beskrifning.
Hufvudskålen är i förhållande till åldern särdeles liten (Tafl. II,
1—4). Jämförd med en hufvudskål af t. ex. ett två—tre års barn,
visar den senare sig nästan dubbelt större.
Till sin allmänna form och sina proportioner afviker denna
hufvudskål betydligt från de för den tidigare barnaåldern gällande.
Håller man vid dess sida ett kranium af ett två till tre års barn,
häpnar man ovilkorligen ej blott öfver mikrocefalskallons absoluta
litenhet utan ock öfver det abnorma förhållande som finnes mellan
dess hjernskåls parti och dess ansigtsdel. Under det att hos det
normala barnet hjernskålen är till storleken ofantligt öfverlägsen
ansigtsdelen, är deremot hos mikrocefalen ansigtet oproportionerligt
stort mot hjernskålen. Det mikrocefala barnets hufvudskål står i
detta hänseende närmast den fullvuxna menniskans hufvudskål, ja
den går till och med längre än den senare: dess hjernskålsparti är
äfven i jämförelse med den fullvuxnas större än ansigtsdelen.
Hvad som vidare genast faller i ögonen är hjernskålsdelens
allmänna form. Pannan bildar här ej det för barnskallen utmärkande
rakt uppstigande planet, som först vid tubera frontalia brukar bilda
vinkel och böja sig starkare bakåt för att öfvergå i hjessplanet, utan
här är pannan i sin helhet låg och bakåtlutad, saknande egentliga
tubera, ja t. o. m. liksom från sidorna hopknipen med en tydligt
utpräglad ås längs sin meddellinie. Yidare förete hjessan och nacken
betydande egendomligheter. Under det att hos det normala barnets
hufvudskål dessa delar uppåt vidga sig och äro bredast mellan
hjess-knölarna, ofvan hvilka skallens tak är föga hvälfdt, hvaremot de
åter nedåt mot basen betydligt afsmalna, och äro liksom underifrån-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
