Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 2. Fynden från Mykenai. Af dr HANS HILDEBRAND
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18
Bd I. Nr 2. –- HAN8 HILDEBRAND
Med skäl har man förvånats öfver den längd en del af de
mykenska svärden hafva: flere äro funna som öfverstigit tre fot. Något
torde denna siffra emellertid böra reduceras, alldenstund dr
Schlie-mann synes uppgifva måttet för det hela, klinga och tånge eller
fäste. Ovanligt långa äro emellertid dessa klingor för att tillhöra
en så aflägsen tid, och längden förefaller så mycket onaturligare,
som klingorna, att döma efter dr Schliemanns figurer, äro illa
modellerade: allenast undantagsvis synas de hafva någon märkbar
midt-gående förhöjning, hvilken både i verkligheten och för ögat ger
vapnet fasthet och kraft. Under en senare tid, t. ex. under den
Fig. 13. Guldblad.
period, till hvilken de fullt utbildade helleniska vasmålningarna
höra, har skönhetssinnet, som i Hellas var så stort, tydligen tagit
itu äfven med svärdsklingorna och omformat dem, så att de blifvit
mera lika de bästa nordiska exemplaren, från hvilka de dock skilja
sig genom att ega en parerstång (jfr fig. 9).
Spjuten äro temligen enkla, de bestå af en holk och ett blad,
som synes hafva varit lansettformigt. Någon gång finnes på holken,
strax ofvan den nedre kanten, tvenne mot hvarandra sittande öglor.
Antagligen har då spetsen medelst snören fästats vid skaftet.
Detta är hela det förråd af anfallsvapen, som hittats i grafvarna.
Intet enda försvarsvapen är i dem funnet, så vida man icke vill som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
