Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 2. Fynden från Mykenai. Af dr HANS HILDEBRAND
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FYNDEN FRÅN MYKENAI
21
Af vigt är den likhet i form, som finnes mellan flere af
metall-öch lerkärlen, hvilken öfverensstämmelse synes tala för en och samma
tillverkningsort. Då väl lerkärlen, som icke äro så lätta att
transportera, sannolikast äro att anse såsom förfärdigade i trakten af
fvndstället, talar denna likhet för ett inhemskt ursprung äfven för
metallkärlen. Detta hindrar icke, att man i såväl de ena som de
andra ser vittnesbörd om ett främmande inflytande, hvilket i många
fall tryckte sin prägel på den mykenska kulturen, sådan denna
uppenbaras af graffynden.
Leran, som krukmakarne användt, är fin, kärlen äro formade å
drejskifva, och i flere fall äro mörkröda ornament målade på en
matt gul botten.
På guldkärlen liksom på de förut omtalade guldprydnaderna kan
man bäst se, hvilken lUrdighet man redan hade vunnit i behandlingen
af metallerna. Det är allenast ett arbetssätt, som i högre grad
ådragit sig dr Schliemanns uppmärksamhet, nämligen drifningen. De af
honom meddelade figurerna synas visa att man på gjutna ytor
inslog ornament — en under bronsåldern ofta förekommande teknik.
Huru det drifna arbetet åstadkoms kan dr Schliemann icke
förklara. Det är naturligtvis vanskligt att uttala sig med någon
säkerhet i denna fråga utan att hafva granskat originalen, men
tvifvels-utan kan man förklara alla de fall, som här förekomma, med den
erfarenhet som kunnat vinnas inom andra områden.
De drifna arbetena äro af tvenne slag; de bestå antingen af
tjockare skifvor eller af helt tunn guldplåt. Hvardera fallet
förutsätter en särskild metod. I den tjockare plåten kunde upphöjningar
bildas å öfversidan medels hamring eller punsning utförd å
undersidan. Guldet är mjukt och låter sig derföre lätt formas. På detta
Fig. 16.
Fig. 17,
Guldsmycken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
