Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 4. Äro Nord-Amerikas Indianer en af naturliga orsaker bortdöende stam? Af NERE A. ELFWING
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
Bd I. Nr 4. — nere A. elfwing:
citerad, upptog dem 1853 gissningsvis till 100,000. Häri inneslötos
dock ej endast Indianerna i den nuvarande staten Californien, utan
ock de som finnas inom Arizonas, Nevadas, Utahs och möjligen
äf-ven Oregons gränser.
År 1870 upptogos Californiens Indianer till circa 29,000 och
1876 till mellan 15 och 16,000, ett aftagande af nära 50 % på sex
år. Att Indianerna i Californien äro i aftagande är nog sannolikt,
om ej säkert, men en sådan decimering som dessa siffror skulle
an-gifva är sannolikt icke riktig. Dessutom följer alldeles icke deraf,
att Indianernas antal i Californien förminskats, att de i sjelfva
verket försvunnit eller dött bort. Dels emigrera de till orter, dit den
hvita befolkningen ej ännu kan följa dem, dels förorsakar
beröringen med de hvita, att stammarna upplösas och skingras i spridda
band och familjer, ett förhållande som gör det ännu svårare att
både räkna och beräkna dem. Der en stam ännu håller ihop, kan
man något så när uppskatta dess antal.
I Iroquois-Confederationen, de s. k. Sex nationerna, omfattande
Mohawks, Oneidas, Cayugas, Onondagas, Senecas och sedan 1715
äfven Tuscaroras, har man tillfälle att under många förhållanden
studera indianbefolkningens förändringar och vexlande öden. I öfver
200 år har deras antal varit föremål för spekulationer, beräkningar
och räkningar; att börja med, för att få reda på deras militära styrka
såsom fiender eller allierade, derefter af kommerciela skäl, då
pels-handeins eller snarare pelsfångstens utbredning till stor del berodde
på dem, och slutligen sedan de utgjorde en del af den bofasta
befolkningen. Under denna tid hafva de fått undergå de flesta af de
hårda pröfningar alla folk, som sträfva uppåt från barbari till
civilisation, måste undergå, och en af dessa pröfningar är kriget, för
hvilket de utsatt sig, dels som fiender till alla Europeer, dels som
allierade till Engelsmän eller Fransmän under deras förbittrade
strider om herraväldet i den nya kontinenten, dels slutligen under
oaf-hängighetskriget och dess sista episod 1812. Deras byar hafva
förstörts och deras fält härjats gång på gång af franska och engelska
härar, öfver hälften af dessa Indianer hafva en gång blifvit tvungna
att emigrera, och en stor del af dem två gånger. Några af dem
hafva alltid lefvat afskilda på de åt dem afsedda områden, de s. k.
reservationerna, med ringa beröring med de hvita, då andra åter
haft en liflig samfärdsel med sina hvita grannar, hvilka i öfver ett
århundrade omgifvit dem. Många af dessa Indianer hafva erhållit
medborgarerätt i Förenta Staterna, och Oneidas, åtminstone, utöfva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
