Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 5. Om de svenska folkmålens frändskaper ock etnologiska betydelse af J. A. LUNDELL
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM DE SVENSKA FOLKMÅLEN.
15
land, Bleking, Skåne ock Balland, samt Finnland ock undantagsvis
Estland ock Västerbotten (i svaga fem.) heter det utan, Håkan eller
Häken, klookan, maktan eller makten, bokan eller boken, husen, taken; eljes
öfver alt med förlust af -n: uta, Håka,boka-bokä-boki,hu8a-hu8ä-husi o. s.v.l).
Med förlusten af -n i dessa fall följer vanligen en motsvarande
förlust af samma konsonant i fem. af adjektiv på -en, -in: mi min, lita
liten, troge eller trogi trogen o. s. v. — utanför de sydsvenska målen,
så vidt jag vet, genomgående utom i Estland ock Finnland,
Västerbotten ock norra Ångermanland 2). De sydsvenska målen äro
således i det hela, åt minstone inom Sverige, de enda som i detta fall
kvarstå på samma äldre ståndpunkt som skriftspråket. Vi skola
senare, när vi komma till formläran, se, att de äfven i annat bjuda
på former, som eljes öfver alt, så långt svensk tunga går, äro
öfver-gifna. Ock med alt detta synes den sydsvenska gruppen af mål
vara så väl utmärkt ock skild från de öfriga, som man någonsin
kan önska.
Gå vi därefter till de öfriga målen, dem vi i fråga om 1- ock
r-ljudens bildning kunde taga öfver en kam, så skola vi finna, att
innanför denna likhet vid närmare granskning stora divergenser
framträda. Vi skola börja med gottländskan. I är okändt. rt, rd,
(**8, m): burt bort, ord ord, (turst törst, tårn torn) med behållet r
delar hon med dalmålet ock med nyländskan3). Hårdt k, sk
ock g äfven före mjuka vokaler, t. ex. kålling kärring, skip skepp,
gik gick, delar hon med estsvenskan, mellersta Nylands mål ock
några dalmål4): »Tje»-ljudet för tecknas rätteligen med Jgr : y/eili
tjäle, Jgrm tjuf3). Frånvaron af l för målet åt söder, närvaron af
r för det i motsatt riktning. Med de sydsvenska målen har
gottländskan (liksom Oland) gemensamt ett egendomligt »Sjje»-ljud (}) :
fau sju, jeil själ o. s. v.(i) — nämligen för sj, hvaremot äldre sti
kvarstår som sti eller stg 7) — samt öfvergången g->v: säva suga, ava öga
o. s. v. 8) Däremot äger gottländskan i motsats till de sydsvenska
målen, i öfverensstämmelse med norrländska (ock delvis några andra),
ljudförbindelserna mb, Id, nd, gg, Ig, rg, gd9) i fult bruk: lamb
lam, dimba dimma, kvald kväll, fuldur full, grandur smal, tigg ting,
laggur lång, fylga följa, talg talg, sårg sorg, bjärg bärg, slygd slöjd;
hvaremot v före r är bortfallet liksom i äldre ock yngre norska mål, t. ex.
røgg spant, rtla vricka10.); vidare adj. på -in för-ig, t. ex. dålin dålig,
8Öynlin synlig11); men förlorar j i afledningar, t. ex. säla sälja, bida bedja,
’) Alf. s. 32, 123. a) Alf. 8. 32 f. 3) Alf. s. 34 f. [Nn F&röm. =] Nobeen,
Fårömålets ljudlära. De svenska landsm. 1 8. § 51—57. 4) Alf. s. 52, 62 f. Nn
F&röm. § 63, 64. ®) Nn F&röm. § 65. •) Alf. s. 76. Nn F&röm. § 79. 7) Alf. s.
58* Nn F&röm. § 65. ®) Nn F&röm. § 22. B) Alf. s. 22, 28, 69 f. Nn Färöm. §
21, 34, 80, 75, 64. 10) Nn F&röm § 25. ») Nn F&röm. § 78,3. Jfr Alf. s. 33.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
