Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 5. Om de svenska folkmålens frändskaper ock etnologiska betydelse af J. A. LUNDELL
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38
Bd I. Nr 5. — J. A. LUNDELL.
I alla händelser bör man vänta med utslaget, tils man bättre lärt
känna Upplands ock Södermanlands folkmål i öfrigt, än man
för • närvarande gör. Södertörn ock Roslagen äro mellertid från
språklig synpunkt högst intressanta, emedan inom dem
aflrika-tionsprocessen just håller på. Plur. flikkur best. flikko
sammanbinder åt minstone Södertörn med andra delar af Södermanland.
Frånvaron eller den oriktiga användningen af h påminner mest om
Dalarne, ehuru af denna egenhet spår, mer eller mindre talrika,
äfven finnas i andra måll). Om Uppland i allmänhet, om Närike
ock Värmland är redan sagdt hvad som här behöfver sägas. Om
Bohuslän måste ännu anmärkas, att det liksom Skåne ock Halland
har den danska (ock sydnorska) öfvergången af p, t, k till b, d, g
under vissa omständigheter, samt y för ju, hvar jämte dess mål på
småländskt vis utbyter g mot w: }§yivQ tjugo, uwa öga, ock har
w- åt minstone för hv-. Bohuslän står således med en fot på
hvar-dera sidan om rågången, men med tyngdpunkten, som mig synes,
något mera åt norr. För öfrigt påminner det om Norge, såsom
alla gränslandskapen upp till ock med Jämtland. Södra
Västergötland är icke mindre tvetydigt: r ock l med sitt följe af
su-pradentaler, det (utanför Kind) blott frikativa »tje»-ljudet (^), samt
nominalböjningen draga det åt norr; men w-, £w-, Jin- äro
småländska, ock det ligger inom det bälte, som i en eller annan
form bevarat den gamla diftongen ei. I verbal- ock nominalböj
-ning är också -t för det mesta i behåll ända upp till Vadsbo. Man
skulle i själfva värket icke tala om västgötamålet utan om tre
västgö tamål-). En gemensam karaktär för dem alla är dock u för
långt y, t. ex. bu by, nupa nypa. I Kalmar län norr om Möre
saknas åt minstone på vissa håll skorrande r (a), ock »tje» behåller sitt
t. Första konjugationens verb gå så vidt möjligt in i andra: spelte spelt
spelade -at, hälste hälst hälsade -at, jajde jajt jagade-at; formersom
synbarligen förutsätta spelede, jajede, liksom vakuede o. d. påminnelser
om sydligare grannar. Hvad som för örat ger öländskan dess
egentliga karaktär är den långt drifna cirkumflekteringen af f. d.
tva-stafviga ord; men detta är, såsom vi redan veta, ingen ting
specifikt öländskt. Man kunde finna ett sammanhang mellan öbons
hetsiga lynne ock det brådskande talet. Dock måste man åt
minstone förut se till, om denna stympning af orden äfven annorstädes
är bunden vid samma psykologiska förutsättningar.
Summan af alt det som här är sagdt om de medelsvenska
målen torde blifva, att innanför dem icke något mindre antal af
mot hvarandra något så när utmärkta underafdelningar kan
uppställas. Dessa mål bekymra sig rätt litet om hvarandra ock ga
’) Alf. s. 81. a) Belfrage, Verbet i västgötamålet. Lund 1871. 8. 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
