Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 5. Om de svenska folkmålens frändskaper ock etnologiska betydelse af J. A. LUNDELL
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56
Bd I. Nr 5. — J. A. LUNDELL.
göres ingen skillnad, utom att 2 sing. (i Sönderjylland), särdeles i
prêt., kan få -st (-t): söwesto sofver du, fæksto fick du, (du) ba^stband,
(do kat du kan)1), -r i pres. bortfaller i sydvästjutskan i starka
verb oek svaga I-konjug. efter 1, n, r, s; i nordostjutskan öfver alt,
ock så vanligen i alla mål före ord, som börja med konsonant2).
Ett mindre antal starka verb visar - i-omljud (särdeles å-æ) i
presens3). Futurum omskrifves med wor eller ver (varda)4). Optativus
förekommer blott i välsignelser ock eder ock är lika med
infiniti-vus; pres. partie, på -en, -endes fins blott af intransitiva verb5).
Passivformer på -s, t. ex. ryws, ryws, röws, rywset rifvas från Braderup6)»
brukas i Sönderjylland blott medialt (reflexivt eller reciprokt),
medan det värkliga passivet bildas med blyw blifva eller vær varda,
men i andra delar af området äfven i passiv betydelse7). —
Könsskillnaden bos nornen är i Danmarks mål tydligen hemfallen åt den
snara förgängelsen. Mellan mask. ock fem. skilja blott de
nordligaste målen (Yendelsyssel ock Nordsamsö). De flesta målen för
öf-rigt, sydjutska ock östjutska, skilja liksom högdanskan blott
mellan kommune ock neutr. ; de västjutska målen i Vejle ock Ringkjöbing
amt hafva sammanslagit alla tre könen: en ma#, en kun, en ban,
liksom engelska, ock uppfatta på sin höjd ännu några ämnesord som
neutr er. Äfven i andra västjutska mål (Tisted amt) är neutrum
sällsynt. Pluralisbildningen sker på fyra olika sätt:
Starka subst.
Svaga subst.
1) plur. = sing. 2) plur. = sing. 3) plur. -er (urspr. plur. = sing. med
utan ändring
i ton (urspr.
neutr.) :
nöt ner nar
med ändring
i ton (urspr.
A- o. I-stam.) :
häst hæst hæst
konsonant- eller utan
än-stammar) : dring i ton :
ek ex e#er stolpe stälp stålper
fot for förer källa kæ/ kae/er.
Mot ändeisen -er svarar ofta blott -e. Att man långt ifrån alltid
återfinner orden i samma deklination som i fornspråket, är
naturligt nog. Bland de viktigaste kännetecknen för sydvästjutskan är
saknaden af sufftgerad artikel, som här motsvaras af ett
fristående, prepositivt e, æ, oföränderligt i kön, tal ock kasus: æma#
mannen, æ hus huset8). I nordost däremot har man -eu -et (-ed), plur.
-en; gen. -ens -ets, -ens. Där man ännu åtskiljer tre kön, heter mot- *)
*) Lby Sj. s. 73; Uds. s. 104—111; Kok § 177. Blott i Fjolde har Lyngby
(Uds. s. 112 f.) iakttagit pluralformer i pres. (utan r) samt i några st. verbs
prêt. 2) Lby Uds. s. 102; Varm. § 198. 3) Varm. § 199; Hag. § 61, 65; Lby Uds.
s. 88—90. 4) Varm. § 350. 8) Varm. § 196. e) Passivformer finnas på -s, -es,
-est, -enes, -tes, -test: Varm. § 196; Lby Uds. s. 68, 69. 7) Lby Sj. s. 74; Uds.
s. 73. Jfr Varm. s. 95 noten. 8) Om dess ursprung se Lby Sj. s. 14-21. Lyngby
antager æ = den det de ock anser, det vara en själfständig bildning.
Suffige-rad art. finnes i Flensborgs stadsrätt ock enstaka i modernt mål.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
