Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 6. Fornlemningar på Kypern. Af HANS HILDEBRAND
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSKA SÄLLSKAPET FÖR ANTROPOLOGI OCH GEOGRAFI
ANTROPOLOGISKA SEKTIONENS TIDSKRIFT.
Band I. 1880. Nr 6.
Fornlemningar på Kypern.
Af HANS HILDEBRAND.
Delvis efter ett föredrag i Antropologiska Sektionen den 19 oktober 1878.
Ett utmärkande drag för vår tid är utan all fråga det intresse
och den offervillighet, med hvilken arkeologiska undersökningar
be-drifvas. I Sverige har man icke gjort så litet i denna väg, men det
myckna vi hos oss funnit har i främsta rummet intresse för oss och
våra stamfränder på andra sidan Kölen och Öresund. De
omsorgsfullaste undersökningar och de vigtigaste fynd röna derföre
erkännande allenast inom en ringa krets. Något verldsrykte förvärfvar
icke den flitigaste och insigtfullaste arbetare. Det vore obilligt att
klaga deröfver, ty det beror, såsom just nu antyddes, på helt
naturliga orsaker, och dessutom de nordiske fornforskarne äro vana att
arbeta för vetenskapens skull, icke för ryktets.
Det finnes deremot menskliga öden, som särskildt på grund deraf
att do tillhöra vårt slägtes forntid, ur hvilken sedermera så mycket
utvecklat sig, ega ett ursprunglighetens intresse, som är egnadt att
fängsla alla bildade folk, vare sig de härstamma från dom, hvil ka
dessa öden tillkomma, eller de äro dem mera främmande. Så snart
ett aktgifvande sinne icke nöjer sig med att betrakta allenast det,
som ligger närmast för ögonen, dagens tillstånd och äflan, utan söker
dettas förklaring, går det, i känsla deraf, att nutidens bildning icke
är en nations tillhörighet, utan allas — låt vara att hvar och en
der-till gjort sin särskilda insats — med förkärlek tillhaka till den forntid,
som ligger längst hort, och sedan erfarenheten visat, att bortom det
område, som historien känner, ligger en hel verld, som snart sagdt
med våld tränger sig på oss, sedan man lärt sig att gifva akt på
andra menskliga alster än de skrifna, riktar sig uppmärksamheten
med förkärlek åt dessa föremål, som så länge varit stumma, men
som man nu till slut lärt sig tolka så, att dc aflägga giltiga vitsord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
