Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 6. Fornlemningar på Kypern. Af HANS HILDEBRAND
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FORNLEMNINGÀR PÅ KYPERN.
3
Jag behöfver icke påpeka betydelsen af dessa öars lägen. Rhodos
var af naturen danadt till en hvilopunkt för dem, som färdados mellan
Asien och Grekland. Det vida större Kypern med dess rika mate*
riela tillgångar blef tidigt ett mål för grannarnes uppmärksamhet,
men öns läge är sådant, att å henne Hellenerna spelade en vida
mindre vigtig rol än österländingarne. Just denna olikhet mellan
de olika orterna är af det största intresse. Här visar sig det
helle-niska elementet starkast, der det asiatiska. Men derföre att på
intetdera stället någotdera elémentet fattas, ger olikheten tillfälle till de
intressantaste jemförolser.
Yilja vi finna den första säkra historiska underrättelse om
Ky-perns gamla dagar, måste vi stanna inom det sjette århundradet före
Kristus, då den egyptiske konungen Amasis underlade sig ön. Det
faraoniska väldets varaktighet, de kommande ödena kunna i detta
ögonblick vara oss likgiltiga inför det klarnande ljus, som de senaste
årens undersökningar sprida öfver en denna ös forntid, som ligger
långt, långt bortom Amasis’ tid. Flere män hafva hedern af att
hafva lättat den slöja, som höljde denna forntid. Af dem är general
Di Cesnola icke minst värd vår tacksamhet. I egenskap af
amerikansk konsul lefde han på Kypern från 1865 till 1876, och under
denna långa tid egnade han sig med ifver åt undersökningar. Det
kan vara nog för att bevisa hans ifver, att jag nämner, att han
ensamt vid Idalion, en ort i det inre af ön, som i vår tid kallas Dali,
undersökt, efter hvad han uppgifver, femtontusen grafvar. Idalion
var likväl icke ensamt föremål för hans uppmärksamhet.
En upptäckare i stor skala behöfver äfven lycka. Bönderna på
Gotland, bvars jord är så rik på förhistoriska skatter, pläga säga, att
ingen annan hittar än den som skall hitta. Hvar och en som gjort
arkeologiska undersökningar vet, att mau icke alltid finner hvad man
söker, utan att lyckliga omständigheter bringa i ens väg saker, som
man aldrig anat och som vida öfvergå ens egen förväntning. Sådana
lyckosamma omständigheter hafva gynnat Schliemann, och Di Cesnola
har icke heller i detta afseende varit vanlottad. Som bevis härför
vill jag allenast anföra ett exempel.
Han började gräfhingar vid en ort, som Grekerna kallade Kurion,
liggande på öns vestra kust. »Staden», säger han, »var byggd som
ett örnbo på toppen af en klippa, ungefär 300 fot öfver hafvet, och
var på tre sidor så godt som otillgänglig. En sådan stad måste
fordom hafva trotsat hvarje fiende, vare sig väpnad med båge och
pilar eller med sköld och spjut, och inbyggarne måste från sin höjd,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
