Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr. 1. Om Färöarna. Af THEODOR NORDSTRÖM
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM FÄRÖARNA
19
synes icke till någon väg. I början går det ganska bra, ty här är
gräs, och till och mod ett par får gå och bota mellan lunnefoglarno.
Om nu blott »bondin» lagt rep genom jornringarno på de värsta
ställona; noj han har icko väntat någon, så att vi lä hjelpa oss
förutan rop. Ett litet spår är uthugget i klippan här och dor, så att
man kan fä in fotspotson, och man kan dessutom få ett fingor in
jornringon högre upp ; så kan man mod hand och fot häfva sig upp —
men so icko ned, ifall du har anlag för svindel! Öfvorst i
skorsto-non (sä är klippan danad) är till och mod ett trappsteg. Upp kommo
vi! Hvilken skön slätt mod frodigt gräs ligger oj utbredd framför
oss. Till venstor bota korna i utmarken 40 till antalot. Dot är
icko lätt att säga hvar gräsot är högst i utmarken ellor i »böon»
(don odlado marken). Dot kommer sig af fogolborgens guano, som
göder gräset. Till höger mot sydvost höjer sig ön i vackra former,
gräsklädd ända upp; ondast enstaka spetsar framvisa don nakna
ste-non. Ehuru bonden icke är hemma, må vi dock smaka hans mjölk,
som är fet som gräddö. Dondon bor ensam pä ön med sin familj
och sitt husfolk, on envåldsherskaro i smått. Dock är han om
vintern afskuren från beröring mod land, då han ej kan hafva någon,
båt på sjön under donna årstid i följd af bränningen. Vi vilja
fullständigt upp på ön och so i förbigående kyrkan. Den är liten, mon
tilltalande; här håller bonden gudstjenst för sitt husfolk hvar söndag.
Presten kommer dit två gånger om året ’. Högt uppe bildar ön
åtor en slätt med frodigt gräs och från donna svindlande höjd, väl
1,500 fot, kan man so ned utmod do lodräta fogelborgon. öfverst
är klippkanten romnad på ett ställe, ott klippstycke har rifvit sig
lös från borgot. Det skoddo för sox år sedan (1853). Dagon oftor
den då klippan romnado, sprang en förvägen karl ut uppå det
lös-romnado stycket, för att dorifrån so ned i »grönuskör», om do far
ännu voro lofvando, som man lät bota dor. Från ön har man en
vacker utsigt till andra öar. Lilla Dimon synes nära. Men
förmannen sägor att vi måsto fara, för att kunna nyttja det rätta strömfallet
och dot börjar att blåsa något. En kopp kaffe och on smörgås måste
vi dock först intaga hos don gästfria bondhustrun — och så i väg.
Nu har vindon bragt lunnon i vädret, de sitta oj mor på land som
i morgso, utan flyga i täta svärmar fram och tillbaka längs ön, och
förmörka nästan himlon . . . Dot går raskt för oss mod hemresan,
ty strömmen är mod och vinden står godt i soglot. Homma är
1 1874 slog presten ihjäl sig vid nedklättrandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
