Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr. 2. Ett geografiskt arbete öfver Skandinavien från år 1532. Utgifvet af HANS HILDEBRAND
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SCHONDIA
19
draga den slutsatsen att hafvet â båda sidor utsträotes mot norr.
Åt vester, går gränsen innerst i viken vid
Vardehus fästning under........................ 54° 70° 30’
I söder gar gränsen härifrån efter en linie
ända till .......... .......................... 90° 69°
NORGE.
Norge eller Nordveg, d. v. s. den norra vägen. Detta rike var
fordom mycket blomstrande och beherskade Danmark, Frisland och
öarna vidt och bredt, sâ länge det styrdes af arfkonungar. Men en
gång när tronen var ledig, beslöto de mäktige i landet, att man
skulle införa valriket, alldenstund man trodde, att en vald konung
skulle så mycket bättre styra ju mindre han genom valgrundsatsen
kände sig säker. Men utgången blef den, att de som utmärkte sig
genom rikedom, äregirighet och goda slägtförbindelser, hade på
grund deraf större förhoppningar att vinna riket, i följd hvaraf detta
sönderslets af partistridor och främlingar kommo in i landet i hopp
att vinna kronan, hvadan de allt efter omständigheterna hjolpte eller
stjelpte de stridande partierna. Också ligger Norge nu under
Danmark. Danskarne utkräfva icke allenast lagliga utskylder och
drägliga afgälder, utan föra allt som duger till något öfver till Danmark,
grundande sitt väldes varaktighet på undersåtarnes svaghet, såsom
nu flerstädes sker i kristenheten på denna tid, ty sedan de dygder,
som tillkomma fursten, det är landets fader, gått förlorade,
qvar-står endast herrskarens öfvermod, som visar sig till undersåtarnes
men i sjelfsvåld, hvadan höfdingarne, som icke kunna räkna på
något skydd i kraft af folkets kärlek, söka sig trygghet genom
våldsamheter och genom andras skada. Så har det gått Norge:
byggnaderna i städerna hafva icke kunnat bevara sin forna storhet
och prydlighet och icke finnes någon förhoppning om en återgång till
det bättre. Allmänna sammankomster äro nämligen ej tillåtna, och
ingen enskild vågar något, emedan han ej känner allas vilja.
Härtill kommer landets beskaffenhet. Danmark har nämligen i sina
händer all sjöfart på Norge, som icke kan befara hafvet eller utföra
sina varor, om det har den danske konungen till fiende, ehuru det
hvarken af himlen, jorden eller hafvet är illa lottadt. Från Norge
sändes till det öfriga Europa fiskar af slägtet Aselli, hårdnade under
köld och utsträckta på käppar, hvadan ock Tyskarne gifvit dem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
