Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr. 2. Ett geografiskt arbete öfver Skandinavien från år 1532. Utgifvet af HANS HILDEBRAND
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SOHONDIA
63
(sedermera k. Kristiern II.) kansler nämndes af påfven till
erkebiskop i Trondhjom år 1510. Han var kraftfull och statsklok,
utan fråga en af de märkligaste männen i Horden på hans tid.
I början stod han väl hos Kristiern, men föll i onåd, när han
vågade göra honom föreställningar rörande hans förhållande till
Dyveke. Hennes moder Sigbrit fattade då ett oblidkeligt hat
till erkebiskop Erik och uppeggado konungen till förföljelser mot
honom. Här erkebiskopen år 1521 seglade från Trondhjem, för
att inställa sig hos konungen, blef skeppet vinddrifvet till
Heder-land, och då han snart fann att en försoning med konungen var
omöjlig, for han vidare till Rom, dit han anlände i början af
år 1522. Han afled der den 28 november s. å. Under början
af sitt erkebiskopsdömes tid ville herr Erik åter upptaga
handelsförbindelserna med Grönland, men planen strandade på grund
af konungens omedgörlighet. Om den grönländska planen, so i
tredje delen af Grönlands Historiske Mindesmärker.
5. Dekanen i Trondhjem magister Olof Engelbrektsson valdes till
Horges erkebiskop den 30 maj 1526 och reste kort derefter till
Rom, hvilken stad han synes hafva lemnat i februari 1524.
6. Påfven hade af gammalt förbehållit sig rätt att utnämna
efterträdare åt de biskopar, som aflidit i Rom eller på väg till den
heliga staden.
7. Om Grönland vet Zieglor icke mycket. Det är eget att han för
att få upplysningar om detta land vände sig till de två Svenskarne,
då för visso erkebiskop Walkendorf hado varit rätte mannen att
gifva honom alla erforderliga underrättelser. So anm. 4.
8. Johannes Magnus, såsom han gerna kallade sig, eller Johannes
Magni (Magnusson), som han rätteligen hette, föddes i Linköping
år 1488. Han tillbragto lång tid under studior i Italien och
återvände derifrån år 1523. Han valdos då till erkebiskop i
Uppsala, men fann år 1526 det vara rådligast att lemna
fäderneslandet. En stor del af sin landsflygtstid tillbragto han i Rom
och skref der sin svenska historia. Zieglers ord visa att han
redan under sin första vistelse i Italien var sysselsatt med
fosterländskt författareskap.
9. Peder Månsson från Vesterås stift var Vadstcnamunk och rektor
vid stadons skola. Han vistades i Rom åren 1506—1524 såsom
föreståndare för det s. k. den heliga Birgittas hus derstädes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
