Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr. 4. En pilgrimsfärd till Solovjetsk. (År 1876). Af HERMAN SANDBERG
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN PILGRIMSFÄRD TILL SOLOV JETSK.
5
tillfället skönt fördref värmen, anlände vi till Petrosavodsk,
hufvud-stad i Olenezska guvernementet, derifrän vi med en annan och än
mer med pilgrimer fullpackad ångare fortsatte till Povjenez.
Ingendera staden är af någon betydenhet och de breda gatorna gifva dem
ett nästan ödsligt utseende. Petrosavodsk har dock ett friskt och
sundt läge, men Povjenez ligger rakt i ett kärr, så illa till som
möjligt. Dock lärer mortaliteten ej der vara större, än i andra ryska
städer vanligon är fallet.
Störro delen af vägen mellan dessa städer går genom den mest
förtjusande skärgård, af rikaste omvexling på större och mindro
holmar, alla klädda med löfskog, prunkande i vårlig fägring och vanligen
kantade med späd vass. Denna skärgård öfverträffar sjelfva Mälarens
i ljuft behag, och jag har aldrig sett någon skönare.
Äfven här har hvar by sin kyrka och pilgrimerne lemna ej många
obesökta. En qvarts timme hafva vi för hvar och en. Genom det med
granna färger pyntade staketets grind går man vanligen uppför en
mer oller mindre hög trätrappa till kyrkans port, köper vid ingången
ett 1—2 qvarter långt och mycket smalt vaxljus, tänder det vid ett
altare, rusar fram till det på sina emblem lätt igenkända
favorithelgonet, sticker sitt ljus i ett hål jemte do kanske hundrade förut
upp-stälda, gör fort några korstecken, kastar sig ned med pannan mot
golfvet, springor så ånyo upp och korsar sig, gor sedan prosten on
hioroglyfisk lapp med namn på sig sjolf samt vänner och andra, som
bidragit till pilgrimsfärden, samt väntar under ständiga korstecken,
tills presten messat upp namnlistan. Efter den heliga aktens slut
kilar man belåten till ångbåten, som redan flere gångor hvisslat ut
ens söl, men ej får gå förr, än alla hunnit om bord.
Allt, hvad här är nämndt, innebär ju i sig sjelf icke något
komiskt, lika litet som nästan hvarje annan ritual för dem, som sett
Gud tillbodjas på skilda sätt. Men pilgrimernos oro öfver att i
brådskan hinna med allt och ej glömma något, samt denna än mer
uppjagad genom ånghvisslans stime is nioneya, gjorde på mig ett så
komiskt intryck i den först på qvart besökta kyrkan, att jag ovilkorligt
brast ut i ett högljudt skratt. Detta hördes och sågs af två
assisterande prester samt af flere bland pilgrimerne. Men icke ens ott hårdt
ord bestraffade ett beteende, som inom den romersk-katolska vorldon
kanske skulle kostat mig lifvet samt i en reformert kyrka åtminstone
utvisning.
Från Povjenez går pilgrimfärden öfver Yigosero till Sumski
poäad vid Hvita hafvet. Härifrån resa en del direkt på hafvet till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
