Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr. 4. En pilgrimsfärd till Solovjetsk. (År 1876). Af HERMAN SANDBERG
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN PILGRIMSFÄRD TILL SOLOVJETSK.
7
Båtarne Uro vanligen långa och smala, af ända till 25 fots läDgd
samt nätt och jemt så breda, att två personer kunna sitta på samma
säte. De hafva hög fram- och bakstam samt skötas vanligen af en
styrman och 5—7 roddare eller rättare rodderskor, allt under
ständig, ofta rätt vacker sång.
Troligen har man från urminnes tid valt juni till pilgrimsmånad,
derför att vårfloden då står högst och gör det möjligt att med båt
komma fram på långa sträckor, der om sommaren biott finnes
bottenlösa kärr. Skjutsning och rodd förrättas af den kringboende
befolkningen, som på långa vägar söker sig dit med kor, hästar och höns
samt under pilgrimsfarten har god inkomst genom frakt samt
försäljning af bröd, mjölk, fisk, ägg och smör. Det sistnämnda är på
landet i Eyssland oftast en vedervärdig blandning af halftjernad
grädde, linolja, svinfett och ett grynigt ämne, som ej gerna vill
blanda sig med det öfriga. Såsom sann gourmet förtär ryssen denna
smörja osaltad, hvarför den ej håller sig, utan ofta måste kokas om,
hvilket för hvar gång ger den pikantare smak.
Såsom jag förut nämnt, är vägen blott öppen under ryska juni
månad, medan vallfarten till Solovjetsk pågår. Sedan är omöjligt
att komma fram genom denna ödemark. Ombytena skedde i skogen
eller oftare vid en sjöstrand. På hela sträckan mellan Povjenez och
Sumski finnas blott fyra byar samt för öfrigt ej en enda mensklig
boning. Vid pilgrimsfartens slut draga alla hom till sitt land igen.
Der nu var så lifligt, råder under ett år ständig tystnad, endast
af-bruten af rofdjurens och sjöfoglamos skri.
Landet var således nästan obebodt och visade blott invid de
ytterst få husen spår af mensklig tillvaro. Det gjorde derför ett
egendomligt afbrott att se och höra vår brokiga karavan glida fram
i en lång rad af båtar öfver sjöar, längs floder, ja stundom genom
skogen under pilgrimernes gälla, entoniga sång. Der vi resa fram,
ser man hela skogsparker växa upp ur vattnet, emedan stora sträckor
äro öfversvämmade af vårfloden.
Litet emellan mötte vi andra pilgrimer, som voro på väg hem
från Solovjetsk. De vilda svanarne, som här ofta visa sig och
utgöra landskapets förnämsta prydnad inom djurverlden, summo
vanligen ej ens undan ur skotthåll, men flögo ibland upp under högt
skri samt bidrogo så att med spofvar, lomar och dykänder höja det
vilda sceneriet.
Utför skarpare forsar begagnas vanliga, mindre elfbåtar, bygda
nästan lika som våra vanliga forsbåtar. Icke är dock folket på långt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
