Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr. 5. A. E. Nordenskiölds Ishafsfärd 1878. (Forts. från Bd I. Nr 3)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 Bd I. Nr 5. — A. E. NORDENSKIÖLDS
god pris. Sjelfva offerhögen biof dock oskadad, och jag förmodar
att blifvande vallfärdande knappast skola kunna märka den försigtiga
skattning, som deras rika gudaförräd undergått. Oaktadt ryssen
dagen förut i afseende på samojedgudarnes kraft visat sig som en
fullständig skeptiker och bodt mig taga med mig så många
guda-trä-stickor jag behagade, blef han dock nu något illa till mods, ända
tills jag på hans begäran blidkat de förfördolade genom att sjelf
lemna on skärf till offerhögen i form af tvenne mellan ett par stenar
i högen nedlagda silfverslantar.
Tydligen lugnad häraf, visade min vägvisare mig nu till en
gammal samojedgraf, belägen vid stranden af en liten insjö, som skildes
från hafvet af ett smalt sandnäs. Jag lät genast bära en liten
medtagen jolle öfver sandnäset och rodde till stället. Samojedgrafven
bestod af en omsorgsfullt af bjelkar hopfogad kista, som med pålar
och tvärslår var fästad vid marken. Framför kistan låg omstjelpt on
samojedsläde. I grafven funnos jämte samojodskelettet lemningar af
hans kläder, en uppsättning af de husgerådssaker, som ansetts
behöf-liga i den andra verlden, m. m. Under tiden hade dr Almqvist gjort
en rik skörd bland Waigatsch öns förut nästan okända laf-flora och
bland dess rika fanerogamvegetation. Dessutom hade en
ortbestämning erhållits på don märkvärdiga udden. Mycket nöjd med utbytet,
återvände jag på aftonen till Chabarova, der alla fartygen nu lågo
förankrade.
Följande morgon den 1 augusti lyfte den lilla eskadern ankar
och ångade eller seglade öster ut genom Jugor schar till Kara-hafvet.
Detta var fullkomligt isfritt. Vädret var vackert — vindon för det
mesta svag och skral, så att FYaser nödgades bogsera Express,
hvari-genom framfärden något fördröjdes. För att, så vidt möjligt var,
godt-göra den tidsförlust, som uppkom härigenom och genom de lödningar
och draggningar, som löjtnant Palander mod tillhjelp af löjtnanterne
Bove och Brusewitz 4 gånger dagligen anstäldo från Vega, lät jag
trenne af expeditionens deltagare, dr Almqvist, löjtnanterne Hovgaard
och Nordqvist, gå om bord på Lena, mod order att med detta lilla
och jämförelsevis snabbgående fartyg gå förut, landstiga i det sund,
som åtskiljer Hvitön (Beli ostrow) från Jalraal, uppehålla sig der för
naturhistoriska undersökningar i 36 timmar och sedan resa vidare
den lämpligaste vägen till den hamn, der vi nu ligga för ankar, och
som bestämdes till samlingsplats för samtliga fartygen. De öfriga
3 fartygen fortsatte den en gång faststälda kursen.
Länge såg det ut, som om jag skulle blifva i tillfälle att här-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
