- Project Runeberg -  Skrifter utgifna af Svenska sällskapet för antropologi och geografi / Geografiska sektionens tidskrift /
3

(1878-1880) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr. 7. Min första hval. Bref af HERMAN SANDEBERG

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

MIN FÖH8TA HVAL. 3

siikcrhet döda och ftira i land sådana hvalar, som blott
undantagsvis äro så feta, att de flyta strax efter döden.

Sjelfva skjutningen fordrar dock sådan raskhet och noggranhet,
att on god hvalskvtt just Sr en liten skatt. Dock kan äfvon den
bäste fela, helst i hög sjö, eller Så målet år en fønhval. Ty denne
visar sig ofta blott i vattenytan samt är långt snabbare i sina
rörelser och är vildaro, än don fotare och derför jomförelsevis mera
flegmatiske blåhvalen, ehuru äfvon donno är både rask och oorhördt stark.

Väl må man akta sig att träffa hvalon i eller nära stjerten, ty
da blir han med oförlamad kraft endast förspänd vid ångbåten och
drar denna med ilande fart hjelplös fram genom fräsande böljor.

En slik dust måste kapton Foyn sjelf utstå, då han en gång
sköt fast on blåhval vid stjerten och sedan af hvalen undor två dygn
i storm och hög sjö drogs omkring på hafvot. Han hade blott
bohöft kapa kaboln för att blifva fri, men dortill var han för stolt.
Till slut sprang kabeln vid försök till inhalning, och gubben var
klar att gå löst på nästa hval, mon jag tänker, att »don Roise
förglömmer han aldrig».

Nu åtor till vår hval, som dock ännu på långt när icke var
vår och väl knappast tänkt sig möjlighoten af något närmare
förhållande till oss.

Kanonen gjordes klar och laddades. Harpunen sattes in och
jagton begynto.

Don var af spännando intresso. Ofta kommo vi aldoles in på
hvalon, som tydligen ej hyste någon fruktan för oss. Vare dotta oj
sagdt till hans nackdel eller såsom bevis på lättsinno hos honom,
ty han var nästan lika lång som vår båt (eller 76 fot mot 90) samt
mycket bredare, hvilket bland bvalar mod skäl lär anses som bevis
på större kraft.

Till slut var han dook i bra håll och skottet gick af.

Den omkring 4 fot långa harpunen försvann ögonblickligt i
hvalens inro och verkade ögonblickligt förlamande. Först trodde vi
alla, att djuret med ens blifvit dödadt, hvilket ofta nog händer.
Dock, på en gång bär det i väg mot djupot mod våldsam fart.
Kaboln sträckos, harpunen spännor sina klor och en dof knall säger
oss, att granaten exploderat inuti hvalen. Än on gång stannado han
såsom träffad af blixten.

Men nu börjas den vilda jagten. Rasande af smärta rusar
hvalen i väg hit och dit, än ned mot djupot, än upp i vattenytan. Af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:23:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ssfaog/b/0195.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free