Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr. 10. A. E. Nordenskiölds ishafsfärd 1878—79. (Forts. från Bd I. Nr 5)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8
Bd I. . Nr 10. - A. E. NORDENSKIÖLDS
gjort till sin lifsuppgift att undersöka den öster om Lena-flodens
utlopp belägna delen af Sibiriens nordkust. 1760 afreste han från
Lena med ett derstädes bygdt fartyg. Första året fördes detta
endast till den närmast österut belägna floden Jana, hvarifrån den
egentliga sjöfärden börjades i juli 1761. Samma år lyckades han
den -jä- september att kringsegla den så illa beryktade Heliga udden
(Svjatoi Nos), och i slutet af månaden nåddes Björnöarne. Men här
hindrades det bräckliga fartyget af is och don sena årstiden att
framtränga vidare. Schalauroff uppsökte derför ett säkert vinterqvarter
vid Kolyma-flodens mynning och uppförde der med tillhjelp af
drif-vcd en stuga, som försågs med försvarsverk af snö, bestyckade med
ott par små kanoner. Härifrån afseglade han ånyo det följande året,
då isen lossnat från kusten, men kunde till följd af motvind och
andra missöden icke tränga längre än till vestsidan af kap
Schelag-skoj, hvarifrån han återvände till sin förra vinterbostad, dock med
föresats att fortsätta följande sommar. Men dot af trenne års
ishafs-färder uttröttade manskapet vägrade att följa. Färdon måste derför
afbrytas, och Schalauroff sjelf, hvars egna tillgångar nu voro uttömda,
nödgades resa till Moskva, för att skaffa medel till företagets
fortsättande. Sedan detta lyckats, förhyrdes nytt manskap, med hvilket
han 1764 åter seglade ut i Sibiriens ishaf. Der drabbades han nu
af Franklins olycksöde. Hvar och huru blef i sextionio år okändt,
ända tills en af Wrangels följeslagare år 1823 vid hafskusten öster
om Schelagskoj träffade en gammal af drifved och lemningar af ett
förlist fartyg uppbygd koja, hvilken, att döma af infödingarnes
berättelser, uppförts af Schalauroff. Menniskoben strödda kring stugan
angåfvo, att denna ihärdiga och oförskräekta ishafsfarare och hans
följeslagare omkommit, förmodligen af skörbjugg. De hade användt
flera år att framtränga den sträcka, som vi med tillhjelp af ånga
tillryggalagt på fyra eller fem dygn!
Nätterna började nu blifva så mörka och hafvet så isfyldt, att
vi måste finna oss i att om natten ligga stilla, vanligen med
fartyget förtöjdt vid någon större grundis. Då det den 6 på morgonen
blef dager, funno vi oss så omgifna af is, att det blef omöjligt att
framtränga vidare rakt åt öster. Det blef derför nödvändigt att söka
isfriare vatten antingen norrut eller i den fortfarande nästan isfria,
men grunda vattenrännan närmast kusten. Det senare valdes. Men
det var denna gång förenadt med ej ringa svårighet att tränga fram
mot land gonom de ismassor, som omgåfvo oss och hvilkas
utsträckning vi under nattens mörker icke kunnat urskilja.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
