Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr. 12. Om terrainlära. Af J. F. N. AROSENIUS
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM TERR AINLÄR A.
7
ändamålen med Humboldts resa i Amerika var utredningen af en
der förekommande storartad bifurcation, som enligt assystemet ej
skulle få finnas till.
Bland egentlige författare i terrainläran torde Oetzel (omkring
1830) ■ vara den förste, som afgjordt bröt med de äldre åsigterna.
Han skrifver: »Ingen författare i terrainläran har vägat att be-
stämdt uppträda mot vissa saker, som just genom denna
omständighet erhållit en otillbörlig sanktion. Hit höra lärorna om vattnets
ursköljning, om bergens sammanhang, om vattenskilnademas
mili-täriska vigt m. fl., som antingen äro bevisligen falska, eller
åtminstone blott med stora inskränkningar kunna antagas. Pä mången
af de ärade skriftställarne märker man, att äfven de hafva sett
åtskilligt, som ej stämmer med de äldre teorierna, men ansett
sådant blott som undantag».
Sin farligaste motståndare fick ässystemet genom den utförliga
kartläggning, som efter den allmänna fredens återställande 1815
småningom sträckt sig till alla Europas länder. När man började
att i större skalor afbilda höjderna efter naturen, befans.merendels
den gamla terrainläran ohållbar, och hvarje spär af densamma har
försvunnit frän kartverken öfver Sverige, Norge, Danmark,
Ryssland, Preussen, England, Holland, Belgien, de smärre tyska
staterna och Portugal.
Sä har dock icke förhållandet varit öfver allt. Det är sant,
att intet land gifves, der assystemet numera strängt följdriktigt
tillämpas; men för ett någorlunda öfvadt öga är ej svårt att se
dess vålnad här och der framskymta. Till sådana undantag hör
numera Frankrikes kartverk, der äsarne ända från dess början
voro i länga tider bannlysta, men på de sista åren synas hafva
uppenbarat sig; tydligast på de Corsicanska kartbladen, dook äfven
å fastlandet. Det bör emellertid icke fördöljas, att härom äro
meningarna delade, äfven hos sakkunnige. Sä rotfäst är den aktning,
som franska kartverket tillvunnit sig, att när det begynner visa
greniga åsar, menar man, att sådana torde der i orten verkligen
finnas. Italienarne hafva gått en motsatt väg mot fransmännen.
På deras äldre kartor (t. ex. Piémont) finner man assystemet; på
de nyare (t. ex. Sicilien) hafva de strängt hållit sig vid
verkligheten. Schweiz, afbildadt efter ett något mildradt fissy’stem, lemnar
nu sjelft den skarpaste vederläggning deraf genom utgifningen af
sina konseptkartor. Slutligen i den brokiga Österrikisk-Ungerska
monarkien finner man en lika brokig blandning af åsigter : det ena
»kronlandet» afbildadt utan greniga åsar, och det andra med dylika,
äfven på nyare kartor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
